Yksi syksyn kohokohdista, SM-pitkä tuli ja meni. Olen aina ollut pitkän matkan ystävä, mutta viime vuosina SM-pitkällä sortunut pahaan yliyrittämiseen. Olen halunnut niin kovasti pärjätä. Tänä vuonna lähdin erilaisella asenteella kisaan, halusin tehdä parhaani, se riittäisi mihin riittäisi.
Lauantaina juostiin siis karsinta 4,5km. Lyhyt matka, mutta se oli vasta karsinta. Ajatuksenani oli tehdä rauhallinen suunnistus, uskoin, että ilman virheitä pääsisin A-finaaliin. Ykköselle tein pienen hermokoukun, ja lähdin heikosti kakkoselle. Lähellä kakkosta (pitkä väli) suunnistukseni alkoi tökkiä. En oikein saanut itseäni kartalle, joten jouduin seisomaan ja kävelemään. Onneksi uskalsin, sillä Meiko ei antanut anteeksi, jos kerran pudotti itsensä kartalta. Löysin rastin onneksi ihan hyvin seisoskelun jälkeen. Loppuradan suunnistin ihan hyvin, en täysillä kuitenkaan. Paitsi viimeisen rastin. Pummasin viimeistä rastia. En lukenut karttaa, ja menin ensin väärälle viimeiselle rastille. Pääsin A-finaaliin, mikä oli tietysti tärkeintä. Illalla lepäilin ja välissä kävin vähän verryttelemässä uiden.
Sunnuntaina juostiin finaali, 6,8km. Kun sain kuulla matkan, ajattelin sen olevan aivan liian lyhyt. Sateet olivat kuitenkin tehneet soista märkiä, raskaita ja hitaita, joten loppuajatkin painuivat lähes tuntiin. Aamulla kävin kevyellä aamuverryttelyllä saadakseni hyvän kisafiiliksen. Lähtö minulla oli aika myöhään, vasta yhden maissa. Lähdin kolmanneksi viimeisenä sarjassani, joka oli siis D18. Tein normaalit alkuverryttelyt, ja se tuntui ihan hyvältä. Minulla kulkee yleensä paremmin, kun saan vähintään yhden kisan alle, ja niin oli nytkin. Aloitin rauhallisesti ja löysin ykkösen hyvin. Kakkoselle oli pitkä väli. Tein suunnitelman, jonka melkein toteutin. Jouduin hidastamaan ennen rastia, mutta löysin sitten rastin ihan hyvin. Jälkikäteen huomasin, että reitinvalintani ei ollut se paras, minun olisi pitänyt juosta tietä pitkin. Kolmoselle mennessä suunnistukseni oli tosi epävarmaa. Lähdin huonosti kakkoselta ja seilailin ihan turhaan välillä. Rastille osuin kuitenkin hyvin. Mutta aikaa kuluu yllättävästi, jos koko ajan suunnistus menee tökkivästi. Taas neloselle oli pitkä väli. Tein suunnitelman ja toteutin sen mielestäni ihan kohtuullisesti. Taas ennen rastia jouduin hidastamaan, mutta enpähän koukannut rastia. Vitos- ja kutosväli olivat lyhyitä. Suunnistin hitaasti, mutta melko varmasti. Seiskalle mennessä minulla oli ongelmia suunnan kanssa, ja jouduinkin tekemään aikamoisen korjauksen kesken väliä. Kasille mutkittelin rastivälillä ihan turhaa, mutta rastinotto onnistui hyvin, löysin mielestäni hyvän kohdan lähestyä rastia. Ja sitten se viimeinen rasti. Kuten lauantainakin, pummasin viimeistä rastia. Kasilla ajattelin, että nyt rauhassa lyhyt väli viimeiselle rastille. Mutta ilmeisesti minulla oli kuitenkin liian kiire ja lähdin 90 astetta väärään suuntaan. Tuloksena noin minuutin koukku, ja se kyllä ärsytti. Maaliin tullessani menin, yllättävää kyllä, kärkeen. Tuntui kivalta, kun jo silloin sai tietää, että mitali tulee. Lähdin loppuverkalle yhden kaverini kanssa, ja tullessamme sieltä saimme kuulla tulokset. Voitin suomenmestaruuden, ja kaverini sai pronssia. Uskomatonta, se oli tietysti ensimmäinen ajatus. Toinen SM-kulta tällä kaudella. En uskaltanut edes kuvitella mitään sellaista, varsinkaan suoritukseni jälkeen. (Ei se huono ollut, mutta olen juossut parempiakin kisoja.)
Onnistunut viikonloppu siis takana. Vihdoin (ainakin enimmäkseen) hallittu suoritus SM-pitkällä. Ja Satuhan oli myös mukana, A-finaalissakin. Pakko sanoa, että olen kyllä ollut onnekas tällä kaudella ja tietysti olen erittäin kiitollinen siitä. Olen välttynyt sairauksilta ja vammoilta. Tuntuu, että tosi moni tuttuni on kokenut paljon vastoinkäymisiä, ja tosiaan toivon, että heillä olisi vammat nyt voitettu.
//En av höstens höjdpunkter, lång FM kom och gick. Jag har alltid tyckt om långdistans, man måste orka löpa, och ett litet misstag förstör inte hela tävlingen. Vi hade ju löpt två FM-lång före det här, och har aldrig lyckats. Nog har jag löpt några relativt bra lopp, men inte i FM. Jag har haft för stor press på mig själv tidigare. Jag har velat lyckas så mycket att jag inte mera har kunnat koncentrera mig på själva loppet. I år tänkte jag annorlunda, jag ska bara göra det som jag kan. Det räcker dit det räcker.
I lördags löpte vi kvalet. 4,5km stod på schemat, bara. Men det var ju kvalet. Terrängen var bra, men jättesvår. Nästan inga höjdskillnader, alla små berg var likadana. Så det gällde nog att kolla kartan ganska mycket. Om man tappade bort sig en gång var det jättesvårt att hitta sig igen. Så jag tänkte ta det lungt bara. Jag litade på att om jag orienterar bra, räcker det nog till final. I början var jag lite nervös och bommade litelite ettan. Vi hade ett långt avstång till tvåan och jag for för snabbt från ettan, jag hade i princip ingen plan. Eller nog hade jag, men jag hade inte planerat kontrolltagning. Och det märktes, jag orienterade helt bra två tredjedelar av avståndet men sen blev det vääldigt osäkert. Jag kan inte säga att jag skulle ha bommat kontrollen ordentligt, men jag vra, som sagt, väldigt osäker och bara stod och gick en lång sträcka. Men jag tror nog att det lönade sig, för terrängen var ju svår. Resten av banan orienterade jag helt okej, lite för mycket seglade jag dock mellan kontrollerna. Och jag bommade sista kontrollen. Sista kontrollen. Jag hade tydligen för bråttom till mål och kollade inte alls kartan. I kvalet fanns det ju två sista kontrollen och förstås for jag dit. Noja, jag löpte inte på fullt, och tog mig till finalen. Det var ju det viktiga. Resten av dagen vilade jag och simmade lite där mellan.
I söndags var det då finalen som gällde. Banan var 6,8km. Allt för kort, tänkte jag först, men kärren var ganska blöta, vilket gjorde tävlingen tung. På morgonen gjorde jag en kort morgonlänk, i princip bara att få den rätta "tävlingskänslan". Jag hade start ganska sent, lite före ett. Jag startade tredje sist i vår klass, alltså D18. Jag gjorde uppvärmning som vanligt, och det kändes helt bra. Jag brukar orka löpa bättre om jag får tävla en dag före den där viktiga tävlingen. Så var det också nu. Jag började lungt, och hittade ettan bra. Vi hade ett långt avstånd till tvån också i finalen. Jag gjorde en plan (!!) och orienterade nästan som jag planerade. Jag var tvungen att sakta lite före kontrollen, men hittade då kontrollen bra. Efteråt märkte jag dock att jag borde ha löpt längs vägen, så vägvalet var inte det bästa möjliga. Till trean var jag väldigt osäker. Jag for snett från tvåan och gjorde dessutom ett dåligt vägval. Kontrollen hittade jag som tur bra. Men det tar ju tid om man tvivlar hela tiden. Till fyran hade vi igen ett långt avstånd. Jag lyckades följa min plan ganska bra, och gjorde en helt plan, tycker jag. Till femman och sexan var det bara några hundra meter, och jag orienterade sakta men ganska säkert, okej något onödigt gjorde jag nog. Till sjuan löpte jag snett och förlorade något tid där, men kontrolltagningen lyckades ok. Till åttan hade jag lite problem med riktningen, men inte något katastrofalt. Sen bara sista kontrollen. Som jag bommade. Sista kontrollen. Jag borde lära mig orientera ända till slut. Jag for 90 grader fel från åttan och tidsförlusten var ca 1min. Jag försökte förstås löpa hårt slutrakan (haha, överraskande nog var jag snabbast), loppet hade ju gått helt okej. Några bommar nog och osäkert på vissa ställen men inte alls någon katastrof. Löpningen kändes ju bra. Jag tog första platsen då jag kom till mål, och redan då visste man att jag får en medalj. Jes, äntligen en lyckad (man kan alltid förbättra, vilket är det roligaste, men jämfört med tidigare år) FM-lång. Så hände det då att jag stannade i täten ända till slut och fick njuta av säsongens andra FM-guld! Helt otroligt. På riktigt. Jag kunde inte alls ana något sånt här.
Ja, en lyckad veckoslut alltså. Och Satu var ju också med, i A-final till och med! Men nu måste jag ännu säga att jag har varit riktigt lycklig. Jag har varit frisk, inga sjukdomar eller skador. Så många av mina kompisar har haft mycket med hälsan, och jag verkligen hoppas att de blir friska snart.
Kommentit
Lähetä kommentti