sunnuntai 14. huhtikuuta 2019

Påskeferie

Hejj

Det var verkligen alltför länge sedan sist... Hade planerat att skriva en uppdatering efter vintersamling med NTNUI i Alicante, som alltså var i februari :D Men som ni ser, blev det inte det. Kort sagt kan jag sammanfatta lägret med att jag hade farten men inte orienteringen. Väldigt bra läger hur som helst, och hoppas att jag lärde mig mycket!

Hur ha vintern gått då? Måste väl skriva kort om det också, jag öppnade ju redan tävlingssäsongen på lördag och söndag i Norge. Kort sagt har vintern gått väldigt bra: jag har varit frisk egentligen hela vintern. En eller två gånger var jag lite osäker på om jag höll på att bli sjuk så stod jag över en hård träning, men blev alltså aldrig sjuk. Jag har fått träna som jag har velat och vågar med gott samvete säga att fysiskt är jag  i bättre form än jag någon gång har varit ;) För att berätta kort om allt möjligt så kan jag ju nämna att cirka för en vecka sedan ko jag hem från landslagsläger i Italien. Lägret var stort sett lyckat, med fokus på sprint. Varför jag skriver "stort sett" och inte "helt"? Ja, för att jag fick ordentlig pollenallergi under lägret, och eftersom jag inte hade tänkt på hur mycket pollen det finns redan i Italien, så hade jag inte med mig läkemidler... Jaja, det var dumt av mig själv, har ingen att skylla för det. Men allt som allt, ett bra läger alltså :)

Nästan en vecka hann jag vara i Trondheim innan vi drog till Oslo-regionen för att löpa två tävlingar, en kort och en lite längre. Säsongsöppning för mig alltså! Jag hade som plan att orientera bra, hitta kontroller och inte tänka på löpning, jag vet ju att den räcker. Jag var alltså med i D21E både på lördag och söndag. Lördagens tävling var alltså en medeldistans i en tekniskt krävande terräng. Jag var lite för ivrig och speciellt nära kontrollen var det jag gjorde inte så bra. Jag kom ofta väldigt nära kontrollen men orkade inte läsa noggrant var kontrollen skulle finnas och snurrade 15s-60s istället. Efter snurrandet blev jag ju tvungen att stanna och läsa, och sen kom jag rätt till kontrollen :))) Kunde väl inte läsa INNAN jag snurrade?? Jaja, ingen kris denna gång, men jag vet att jag kan mycket bättre. Löpningen kändes bra, men lite för mycket fart med tanke på mina orienteringsskills. Placeringen, 7., var dock mycket bättre än jag hade tänkt mig med ett sådant lopp.

På söndag var det då dags för en långdistans i en finfin terräng med mycket stigning. Jag lyckades hålla fokus ganska bra under loppet, ettan bommade jag ca 1min och på flera längre avstånd seglade jag lite för mycket uta plan, men inga megamisstag denna gång heller. Löpning kändes (surprise!!) väldigt bra denna dag också, men kände att jag kunde inte riktigt utnyttja löpningen så bra, då jag var tvungen att läsa kartan så mycket... Men säkert bättre så att jag inte gjorde några megabommar. Placering var också denna dag överraskande bra, blev nummer 2 i D21E.

Ett okej säsongsöppning för min del alltså :) Är inte supernöjd (det är man ju aldrig?), men relativt nöjd ;) Fysiska sidan fungerar fint, och huvudet helt okej. Det är bra att fortsätta härifrån! Påskveckan har jag faktiskt ledigt från skolan, så ska vara i Finland! På lördag löper jag en tävling i Finland och någon gång efter det (har inte bestämt mig helt när) reser jag till Trondheim eller direkt till Skåne, där 10mila ska arrangeras. Har aldrig löpt i 10mila, så gleder meg til det!! ;)

//Kirjoitan suomeksi ja lisään kuvia kunhan ehdin :)

Anu

sunnuntai 10. helmikuuta 2019

Ainiovaaralta Latviaan

Tammikuun sekä helmikuun alun treenit ovat sujuneet aika mukavasti ja kisakausi on täydessä vauhdissa. Tulen kirjoittamaan suurimmaksi osaksi tässä tekstissä loppiaisen kisoista, Nordic Junior Meetingistä sekä kerron hieman muitakin kuulumisia.

Loppiaisena siis kisattiin Ainiovaaralla kolme katsastuskisaa; 11km hiihtokisa vapaalla, hiihtosuunnistus sprintti ja hiihtosuunnistus pitkämatka.  Hiihtokisa tuntui kohtuu hyvältä, vaikka en ole kisannut hiihdossa enää moneen vuoteen. Oli kuitenkin mukava palata kilpaladuille ja testata vauhtia. Vauhdinjako oli vaikein tehtävä minulle hiihtokisassa. Onnistuin välttämään välikuolemat ja ylivauhdin, mutta maalissa en ollut tarpeeksi väsynyt koska kyseessähän oli kisa missä pitäisi olla loppu kun tulee maaliin. Eli olisi pitänyt uskaltaa pitää vauhtia hieman kovempana koska siihen olisi ollut mahdollisuus ainakin fiiliksen mukaan mikä kisasta jäi. Lauantain sprintissä tein muutaman virheen, joihin aikaa kului yhteensä hieman yli minuutti. Sunnuntain pitkämatka oli kilpailu jota odotin eniten. Tein kuitenkin heti ensimmäiselle rastille virheen ja en saanut koottua ajatuksia sen jälkeen joten tein vielä toisenkin ison virheen kolmannelle rastille. Ongelmat eivät kuitenkaan loppuneet siihen. Kaaduin ennen kartanvaihtoa kun kisa ei ollut edes puolessavälissä. Käteni otti jotenkin maahan vastaan ja kyynärpää taittui yliojennukseen. Puolet kisasta kyynärpäähäni sitten sattui aika paljon, mutta ajattelin että katsastuskisassa keskeyttäminen ei olisi hyvä.



Kävin paripäivää kilpailujen jälkeen lääkärissä kyynärpään takia ja samalla otettiin magneettikuvat, jotta suurempien vammojen mahdollisuus voidaan poissulkea. Kuvien perusteella lääkäri suositteli pitämään pari viikkoa taukoa hiihdosta, joten tein niin. Seuraavan kerran kävin siis suksilla Sonkajärven Pahkan kaksipäiväisissä hiihtosuunnistuskilpailuissa. Kyynärpäässä tuntui edelleen hieman, joten otin vauhtia vähän pois ja menin treenin kannalta. Urastot olivat hyvät joten jäimme Aapon kanssa harjoittelemaan vielä maanantaiksi. Pakkanen vain kiristyi viikonlopun kahdestakymmenestä pakkasasteesta ja maanantaina pakkasta olikin jo -28C. Rahallisella vauhdilla ja kunnolla kerrospukeuduttuamme saimme tehtyä kuitenkin kaksi hyvää harjoitusta kisaurastolla.


25-27.1 Latviassa järjestettiin Nordic Junior Meeting, johon minut oli valittu mukaan edustamaan suomea D20 sarjaan. Kisa on siis nuorten hiihtosuunnistus maaottelu ja tänä vuonna mukana oli Suomi, Ruotsi, Norja, Viro, Latvia ja Liettua. Perjantain sprintti oli minulla aika tökkivää menoa, mutta onnistuin olemaan viides. Lauantain keskimatkasta ei jäänyt paljoakaan mainittavaa, mutta sunnuntaina pitkällä meno oli jo parempaa. Johdin kisaa vielä kuudennellatoista rastilla, mutta sitten tein virheen joka maksoi voiton ja putosin kolmanneksi. Kuitenkin ihan kelvollinen viimeinen kisa Latviassa.



Aloitimme Anun kanssa yhteistyön Kärsämäkisen yrityksen Svalan kanssa, joka valmistaa alus- ja välikerrastoja. Tuotteet toimivat todella hyvin urheiluun ja tuntuvat mukavilta päällä.  Svala of Finlandin tehtaanmyymälän löytää Kärsämäeltä nelostien varresta. Kannattaa käydä tutustumassa! :)


Svala of Finland tehtaalta Kärsämäeltä


Kävin myös viime sunnuntaina (3.2) AM sprintissä ja parisprintissä Jurvassa. Keli oli haasteellinen kun lunta tuli kokoajan, mutta oli ihan mukavaa kisata. Suunnistin D21-sarjassa ja voitin sprintin ja parisprintissä olimme parini Nellan kanssa toisia.

perjantai 1. helmikuuta 2019

Januari

Hejhej! Kan inte ens skriva att "det är ju redan 2019", för det har ju varit det över en månad nu. Förra gång skrev jag hit då jag var i Trondheim och det är jag ju nu också. Kort sammanfattat gick lovet väldigt bra och fort! Var verkligen välbehövligt och möta alla nära och kära igen. Före jul fick jag vara hemhemma en stund och det var riktigt skönt! Gjorde faktiskt en liten comeback till Vörå också och övernattade hos Satu (<3). Före jul hann jag också löpa 3000m test för första gången på vääääldigt länge. Därför var jag ganska osäker på hur det skulle gå. Jaja, bra test och träning! Ny PB också, vilket är ju kul. Även om jag inte var helt död dä jag kom till mål ;) Jultiden var verkligen skön och lugn. Massa viktiga människor och såååå mycket mat.



Efter jul reste vi till Syöte där jag alltså var hela resten av lovet. Vädret var riktigt bra för det mesta. En dag var det superkallt: då fick jag nöja mig med en löptur och en gymträning (usch då). Annars skidade jag mycket. En väldigt rolig träning som jag gjorde var backdrag: upp till Iso-Syöte två gånger. Tider som jag löpte var ca 1min bättre en exakt för ett år sedan så har gått framåt där också tydligen :)



Den sista dagen (söndag) i Finland spenderade jag i en ski-o-tävling. Ingen succe, om man säger så :DD Jag var med för att se Satu tävla och tänkte att jag kan ju lika bra tävla själv också, i D21. Det var långdistans som gällde, med två kartbyte. Eftersom jag inte har tränat på ski-o på länge, så var orientering långt från flyt, men det var kul ända till 2. kontroll där jag märkte att min EmiTag inte fungerar längre. Efter det var det ingen bråttom (var ju inte före det heller, men efter detta ännu mindre :D), och på första kartbyte då föräldrar hejade på mig, kunde jag inte annat än le och berätta att EmiTag fungerar inte längre. Två varv efter det kom ju också jag till mål, och funktionärer i mål var så ledsna över att jag inte kunde få resultat, men det var jag inte :D Fick ju en kul tur i fint väder om inte annat. För Satu gick tävlingar (fredag, lördag, söndag) så pass bra att hon kom med till Nordic Junior Meeting, men det ska hon riktigt snart skriva själv om!

Efter tävlingen var det då dags att åka tillbaka hit till Trondheim. Vi körde hela vägen från Övertorneå med mamma. Eller kan väl inte säga "vi" då jag själv körde inte ett enda meter :D Men hur som helst, kom vi hit på måndag morgon. Jag hämtade snabbt nyckeln till min nya lägenhet (jag flyttade ju in på ett o-kjökken och bor nu med 3 andra, väldigt trevliga, orienterare) och dro iväg till skolan. Angående skolan, så går det egentligen fint: det är MYCKET, men det är också väldigt intressant med anatomi! Mamma var här alltså fram till fredag, vilket var väldigt kul: vi hann fixa mycket allt möjligt och hon fick också bekanta sig lite med Trondheim. Då vi kom hit var det helt bar mark och vi drog faktiskt till Trolla för att orientera lite där. Nästan direkt efter vår orienteringstur kom dock snön till Trondheim och hela januari har Trondheim verkligen visat sin nästa sida.




Konstigt att det redan är februari, det var ju just jag kom hit. Har varit mycket att göra, vilket är kul. Angående träningen så gär det bra! Då det flyter på, är det svårt att minnas vila ibland... Jag var ju inte med på landslagslägret i Portugal, men i slutet av februari ska jag till Alicante med NTNUI. Ser verkligen framemot det, blir så kul! Före det är det inget speciellt som står på schemat: träning och skola. Ska försöka jobba lite mer med skolan nu före alla läger och tävlingar som kommer på våren...

En sådan väldigt snabb uppdatering denna gång :) Kort sagt går det egentligen väldigt bra just nu, hoppas det fortsätter som så!




sunnuntai 9. joulukuuta 2018

I'm coming home!

Hej! Det var (igen heheheheh) länge sedan sist. Egentligen har jag inte haft så väldigt bråttom och skulle bra ha hunnit skriva lite hit också, men har inte riktigt haft något ämne att skriva om. Eller ja, det har ju hänt en del och jag har ju bara varit här under ett halvt år, så jag borde väl ha massor att skriva om. Men jag vet inte, för mig har det känts som att vardagen rullar på, jag har kommit bra in i miljön och egentligen vill inte alltid skriva om "hur det inte händer något speciellt". Men hur som helst, hösten har gått väldigt fort! Kan inte förstå att bara om några dagar reser jag hemhem och till jullov. Jag har haft bara två examen nu på hösten, matte och filosofi, och vad gäller studier, så har jag bara ett par föreläsningar kvar före jullov. I medicin har vi alltså examen bara en gång i året, nämligen på våren. Så här efter ett halvt år kan jag säga att studier känns väldigt intressanta! Vi har haft mest biokemi och molekylbiologi, men också "allmen praksis", det vill säga att vi verkligen får pröva på och göra saker och ting själva. Efter jul blir det mer medicin (sedan vi inte har något mer matte eller filosofi) och vi börjar också med anatomi och fysiologi, vilket är ju superspännande! Men som sagt, blir det först ett rätt långt lov.

Kuva: Pekka Määttänen



Angående idrott har jag inte heller så väldigt mycket att berätta om. Grundträningen är på gång, och på sistone har jag faktiskt känt mig väldigt bra i träningarna. Jag har orienterat ganska mycket hela hösten, men har inte känt mig trött på orientering, vilket har säkert något med den nya miljön att göra. Men i tisdags kom snön också hit till Trondheim och då blev det klart för mig att jag inte ska orientera mer. I skogen om snön hålls där, alltså. Men då blev det också skidföre på en gång! Jag har åkt skidor bara 2 gånger och det blir säkert inte så många mer innan jag åker hem, men jag hoppas att spåren är i riktigt bra skick sen då jag kommer tillbaka efter jul.

En sådan kort uppdatering denna gång :) Kort sagt går det egentligen väldigt bra för mig. Jag trivs bra här, både med idrott och studier. Men visst är det roligt att komma hem och träffa alla som jag har saknat. Till sist får ni en fin bild från självständighetsdagen då vi två finländare bakade (för första gången för mig här :DD) och kan därmed kalla oss masterchefs ;)



// Hei! Taas on kulunut pitkä aika viime tekstistä, heh. Oikeastaan en ole ollut superkiireinen, mutta en oikeastaan ole löytänyt tekstin aihetta. Tottakai olisin voinut kirjoittaa tavallisesta arjestani, onhan kaikki kuitenkin vielä niin uutta täällä, mutta jotenkin olen ajatellut, etten halua aina jauhaa "kuinka ohjelmassa ei ole mitään erityistä". Miten vain, mutta syksy on mennyt todella nopeasti! Enää muutama hassu päivä ja matkustan kotikotiin joululomalle. Minulla on ollut vain kaksi tenttiä nyt syksyllä, matikka ja filosofia. Lääketieteen tenttejä meillä on siis vain kerran vuodessa, keväällä. Puolen vuoden opintojen jälkeen voin sanoa, että opinnot vaikuttavat kyllä todella kiinnostavilta! Meillä on ollut enimmäkseen biokemiaa ja molekyylibiologiaa, mutta myös "käytännön harjoittelua", eli olemme oikeasti päässeet itsekin kokeilemaan jotakin. Joulun jälkeen alkavat myös anatomian ja fysiologian opinnot, odotan innolla! Mutta ennen sitä, kuten sanoin, pitkä joululoma.





Urheiluun liittyen minulla ei myöskään ole mitään kummempaa kerrottavaa. Perusharjoittelua vain. Viime aikoina reeneissä on oikeasti kulkenut tosi hyvin, mikä on tietysti mukavaa. Olen suunnistanut aika paljon koko syksyn, mutta missään vaiheessa en ole "kyllästynyt" siihen. Lienee uusilla reenimaastoilla osuutta asiaan. Tiistaina Trondheimiinkin tuli lumi, joten siihen loppuivat toistaiseksi minun maastoharjoitukseni täällä. Mutta toisaalta, samalla tuli myös hiihtokelit! Olen käynyt hiihtämässä 2 kertaa, enkä varmaan käy enää montaa kertaa ennen Suomeen matkustamista, mutta toivottavasti palatessani ladut ovat huippukunnossa!



Tällainen lyhyt päivitys tällä kertaa :) Lyhyesti sanottuna minulla menee oikeastaan tosi hyvin. Viihdyn hyvin täällä, sekä urheilun että opiskeluiden suhteen. Mutta kyllä on mukava päästä kotiin ja nähdä taas kaikki, joita olen kaivannut. Tuolla vähän ylempänä näette kuvan itsenäisyyspäivältä. Leivoimme Sonjan kanssa (heh, ensimmäistä kertaa leipomista minulle täällä :D) erittäin onnistuneita Suomi-leivoksia ja voimme täten kutsua itseämme masterchefeiksi ;)

lauantai 3. marraskuuta 2018

Syysleiri Syötteellä


Perjantaina aamulla 26.10 lähdimme Vöyriltä suunnistajaryhmän kanssa ajamaan kohti Syötettä, jossa kolmen päivän suunnistusleiri oli määrä pitää. Matka Syötteelle kesti sen kuusi tuntia pysähdyksineen. Ensimmäinen harjoitus juostiin Romevaaran länsipuolella, jossa maasto oli enimmäkseen rinnettä ja rinnesoita. Hyvää käyrätreeniä ja suuntatreeniä siis! Treenin jälkeen ajoimme hotelli Pikku-Syötteelle majoittumaan, suihkuun ja syömään. Ruokailun jälkeen huoneisiin kävellessä saimme Miikan kanssa idean, että mennään tekemään penkkiä! Muutkin tulivat katsomaan tätä mahtavaa, juuri suunnistajille tärkeän, lihasryhmän harjoittelua. :D

Lauantaiaamuna oli vuorossa leirin tärkein harjoitus, joka oli SM keskimatkan 2019 harjoitusmaastossa, joka sijaitsee harjoituskieltoalueen vieressä. Harjoitus juostiin pareittain ja näin saatiin hyvin puhuttua mitä havainnoi suunnistaessa ja mitä ajatuksia maasto herättää. Suot olivat koko leirin ajan hieman jäässä, mutta usein jalka saattoi upota läpi veteen, joten lämpösukat olivat tarpeen. Suihkussa käynnin ja ruokailun jälkeen oli hyvä aika katsoa hiihdon suomen cuppia ja levätä iltapäivän harjoitusta varten. Iltapäivällä suunnistettiin Aurinkokalliolla hieman yli 7km rata, jota sai halutessaan lyhentää. Juoksin kuitenkin koko radan maaston ollessa mukava ja juoksun tuntuessa hyvältä.



Sunnuntaina aamulla lähdimme pitkälle lenkille Syötteen Luontokeskukselta. Pakkasta oli noin -8C, joten vaatetta sai laittaa hieman enemmän. Suunnitelmana oli mennä ainakin Iso-Syötteen yli Romevaaraan asti. Lähdin juoksemaan Miikan ja Robinin kanssa, koska muut tytöt ja valmentajamme suunnittelivat kävelevänsä. Koko lenkki kesti 2h 30min, josta suurimman osan menin Miikan ja Robinin kanssa, mutta viimeiset 5km menin yksin, koska pojat halusivat nostaa vauhtia kun tulimme kangasmaastoon. Treenin jälkeen kävimme suihkussa, söimme ja lähdimme takaisin kohti Vöyriä onnistuneiden harjoitusten jälkeen!



Keskiviikkona Vöyrillä avattiin tykkilumilatu, joten suksille on nyt päästy. Latu on ollut kohtuullisen hyvässä kunnossa, mutta toivottavasti lämpimät kelit ja sateet loppuvat pian ettei latu sula pois. Toivottavasti ehdin siis tehdä vielä muutaman treenin hiihtäen ennen ensiviikon lauantaina alkavaa maajoukkueleiriä Rovaniemellä.


torstai 18. lokakuuta 2018

SM-erikoispitkä

Hei taas! Kuten otsikko kertoo, ajattelin kirjoittaa lyhyesti vuoden 2018 viimeisestä suunnistuskisasta. Viime sunnuntaina ratkaistiin erikoispitkän suomenmestaruudet Salossa.

Lensin Suomeen torstaina aamulla. Lento lähti 9.20, mutta koska olin jostain syystä ajatellut, että kello 7 ja 9.20 välillä on 1h20min, olin (turhankin) hyvissä ajoin lentokentällä. Matka Suomeen sujui muuten hyvin, ja kotiin päästyäni kävin lyhyellä lenkillä. Perjantaina en tehnyt mitään erityistä: tein kevyen pk-reenin, kouluhommia ja pakkasin. Lauantaina lounaan jälkeen lähdimme kohti Turkua, missä juoksimme illalla kevyen verryttelylenkin.

Sunnuntaina aamulla herättyämme kävimme kevyellä aamuherättelyllä, söimme runsaan aamupalan ja klo 8 lähdimme kohti Saloa ja SM-erikoispitkää. Kisapaikalle päästyämme hain numerolapun, GPS-liivin, vaihdoin kengät ja pian lähdinkin jo lähtöön.

Kuva: Maritta Nurmi (Vanha kuva Silja-Rasteilta 2017)


Kuten edellisessä tekstissä mainitsin, juoksin siis naisten pääsarjassa D21. Matkaa oli 17,2km, mutta olin päättänyt juosta pääsarjassa, kun kerran Suomeen asti matkustin. Mitään sijoitustavoitteita minulla ei ollut, halusin vain tehdä tasapainoisen suorituksen ja saada hyvän "viestiharjoituksen". Ykkönen oli kaikilla sama, joten porukka pysyi aika hyvin kasassa. Heti kakkoselle alkoi hajontalenkit, ja hajonnan loppuun asti (vajaan tunnin) suunnistin käytännössä yksin. Tein yhden isomman (noin 2min) virheen yhdelle rasteista ja lisäksi vielä pari pienempää virhettä, joten luulin joutuvani juoksemaan koko loppumatkan yksin. Hajonnan jälkeen löysin kuitenkin letkan, jonka kanssa juoksimme seuraavan hajonnan alkuun. Toisen hajonnan alussa letka hajautui kahtia. Suunnistimme ihan kohtuullisesti hajonnat, ja sitten olikin edessä enää muutama rasti ilman hajontoja. Aika pian tuon lopun putkiosuuden alettua, helpommalla tiepätkällä, luin jo mahdolliset loppuratkaisut valmiiksi: toiseksi viimeiseltä rastilta juostaisiin tien yli polulle ja käytännössä maaliin asti tuota polkua. Mahdollisimman pian polulla täytyisi olla edellä, jos maalissa haluaisi olla edellä. Lopun putkiosuuden me neljä juoksimme käytännössä yhdessä, välillä erkanin vähän porukasta omilla teilleni, mutta en päästänyt letkaa näköpiiristä. Viimeisillä rasteilla, ainakin minun mielestäni, olimme kaikki aika varovaisia ja tarkkailimme toisiamme. Toiseksi viimeisellä rastilla olimme vieläkin käytännössä kasassa. Juoksin letkan toisena, Sofia Haajasen mennessä ensimmäisenä, tielle asti. Kun lähdimme tieltä polulle, totesin, että nyt on yritettävä ohi, jos aikoo yrittää. Pääsin ohi, ja sen jälkeen en paljoa ajatellut: juoksin vain ja etsin katseellani viimeistä rastia. Viimeinen rasti ei siis ollut mitenkään vaikea rasti, mutta loppukirissä pienikin koukku voi maksaa monta sijaa. Leimasin viimeisellä rastilla letkamme ensimmäisenä, silloin oli enää loppusuora jäljellä. Sijoituksesta minulla ei ollut tietoa viimeisellä rastilla leimatessani. Loppusuoralla ja maaliin päästyääni kuuluttaja puhui naisten pääsarjan hopeataistelusta, ja silloin tajusin tulleeni toisena maaliin. En todellakaan olisi uskonut saavani mitalia naisten pääsarjasta erikoispitkältä, ainakaan tuolla suorituksella: fyysisesti minulla oli hyvä päivä, mutta teknisesti suoritus ei ollu vuoden Top5-suorituksissa. Heti maaliin päästyäni isä tuli halaamaan, mutta joutui heti lähtemään omaan lähtöönsä.






Kuva: Ilkka Saarimäki


Heti maaliin tultuani minut myös kutsuttiin dopingtestiin. Tällä kertaa testi sujui paljon nopeammin kuin keväällä SM-keskimatkalla, liekö kevään hellekelillä ja ensimmäisen testin jännityksellä ollut osuutta asiaan. Testin jälkeen odottelin isää maaliin, ja palkinnotkin jaettiin. Isän tultua maaliin söimme vielä kisapaikalla. Kisapaikalta lähtö vähän venyi, mutta mitäpä se haittasi hienossa kelissä(SM-ep +15 astetta ja aurinkoista?!) , kun ei ollut kiire mihinkään.



Menimme yölaivalla yli Turusta Tukholmaan, ja lähes koko maanantai kului autossa Tukholmasta Trondheimiin. Matka oli pitkä, mutta pidimme taukoja. Tiistaina kävin pyörähtämässä yliopistolla, minkä jälkeen kiertelimme Trondheimia isän kanssa. Isä kävi siis vierailulla Trondheimissa, ja lähti eilen. Minulla ei mitään sen kummempia ole luvassa tulevina päivinä :) 





Som det kommer fram i rubriken, så arrangerades årets sista FM-tävling för drygt en vecka sedan på söndag. Jag lovade ju skriva på svenska också, så även om det var en stund sedan så gör jag nog det jag har lovat ;)

Det var på torsdag jag åkte till Finland. Annars gick resan bra, men jag var en timme för tidigt i Trondheim flyplats :D Men det är väl bättre så än att vara sent. Väl framme i Vasa gjorde jag inget speciellt, bara en kort länk efter resandet. Fredagen bestod inte av något speciellt heller: lite skolarbete och sen förstås körde vi till Åbo där vi ännu sprang en kort länk. 

På söndagsmorgonen vaknade vi, for på en kort morgonlänk, åt frukost och snart var det redan dags att fara till tävlingsplatsen till Salo. Där framme hämtade jag GPS-västen, böt skorna och gjorde mig klar inför starten.

Som jag tidigare nämnde, så sprang jag i damklassen D21. Banan mätte 17,2km men hag hade tänkt att om jag en gång reser till Finland så vill jag nog ha den bästa möjliga träningen. Jag hade inga resultatmål, utan ville bara orientera kontrollerat och få en väldigt bra "stafetträning". Till ettan sprang vi ju alla tillsammans, men redan till tvåan splittrades klungan ganska bra. Jag blev tvungen att orientera helt ensam från ettan enda till 13:e kontroll, typ en timme. Jag orienterade inte bra, ett misstag på 2 minuter och flera mindre. Därför trodde jag ju att alla andra hade farit redan för länge sedan. Den bästa hade nog farit för länge sedan, men jag blev överraskad då jag såg en klunga på cirka 8 damer efter den första gafflingen. Jag visste ju inte vem alla hade redan farit, men i den klungan sprang vi tillsammans till början av nästa gafflingen då. Där splittrade vi oss igen, så att jag och 3 andra sprang tillsammans den andra gafflingen. Vi sprang helt okej, lite seglade vi här och där, men inte alls lika mycket som jag bommade själv på den första gafflingen. Efter gafflingen var det bara några avstånd kvar. På en lättare del på stigen kunden jag läsa färdigt var man måste avgöra senast. Den sista kontrollen var ganska lätt, och man fick springa längs en stig före kontrollen. Där, tänkte jag, måste man springa om, om man ska göra det. Det går inte alltid som man planerar, men denna gång blev det faktiskt så. Vi fyra var i princip ihop på den näst sista kontrollen, jag låg som tvåa. På stigen på väg till sista kontrollen lyckades jag då springa om Sofia Haajanen. Jag tänkte inte så mycket efter det, bara att springa och inte låta någon passera mig. Jag visste ju inte att vi kämpade om medaljer innan jag kom till slutrakan. Då hörde jag kommentatorn tala om oss och medaljer, men först i mål insåg jag att jag hade blivit andra (inte tänker man på placeringar då man vet att man springer mot flera som kommer nära). Att jag fick silver i D21, var verkligen en överraskning. Speciellt med detta lopp, tekniskt var loppet inte bland de 5 bästa i år. Fysiskt kändes det dock helt bra :) Rätt efter att jag hade kommit till mål, kom pappa och kramade mig, men blev genast tvungen att fara till start själv. 

Direkt efter målgången blev jag också kallad till ett dopingtest. Denna gång gick det snabbare än på vårens FM-medeldistans: kanske hade vårens varma väder och första testets spänning något med det att göra. Efter testet väntade jag på att pappa skulle komma till mål och också priser delades ut. Efter pappas målgång åt vi ännu i TC:n. Det tog en stund för oss att lämna TC:n, men vad gjorde det i det fina (+15 grader och solsken på FM-ultralång?!) vädret då vi inte hade bråttom.

Vi for över till Stockholm ännu på nattbåten, och nästan hela måndag gick då åt att köra från Stockholm till Trondheim. Det var en lång resa, men vi höll flera pauser och jag tycker att det gick rätt smidigt ändå. För en vecka sedan, alltså i tisdags, var jag på en sväng till universitet på morgonen och resten av dagen bekantade vi oss med Trondheim-området med pappa. Pappa var alltså på besök här i Trondheim några dagar :) 

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev den finska versionen av denna text. Jag slutade texten med  ett "det-är-inget-speciellt-som-ska-hända-för-mig-på-kommande-dagar" och det kan jag göra lika bra nu :D Träning, skola och sådant. Rutiner är ju kul ;)

sunnuntai 7. lokakuuta 2018

Hu og Hei!

Hej! Idag tänkte jag inte skriva en lång text, men uppdatera ändå lite vad som har hänt på sistone. Det viktigaste är säkert att jag har börjat en nu träningssäsong!! Nu är det alltså grundträning som gäller för mig, GU-betonat men så klart en del hårdare träningar också. Här i Trondheim arrangeras en nattcup, och där har jag varit med på de två första deltävlingar. Första tävlingen var en masstart (och en comeback till nattorientering efter ett års paus) och vi var över 100 ivriga löpare med. Jag fick orienteringen att fungera sådär nästan hela banan (hehe, det blev en del att bara springa efter andra), men de två sista kontroller var nog katastrofala. Totalt över 5min på TVÅ SISTA kontroller, det var nog ett flopp. Kul var det hur som helst, man måste ju faktiskt läsa kartan tillräckligt och kolla kompassen, två grejer som ofta är problem för mig även i dagsljuset. Nattorientering är enligt mig riktigt bra teknikträning, så ser verkligen framemot att få springa många natträningar ännu på hösten!

Som jag nämnde, så har jag ju varit på två deltävlingar. Den senare arrangerades i onsdags och var inte en masstart. Terrängen var mer utmanande än på den första, man fick faktiskt hålla tungan rätt i mun för att hitta kontrollerna. Jag lyckades sådär i början av banan, men seglade nog alltför mycket och var väldigt väldigt försiktig. I mitten av banan tappade jag riktningen och blev tvungen att stanna för en lång stund för att få fast mig igen. Efter detta var orientering ganska hackigt och osäkert, och jag lyckades bomma mål nästan en minut... Men det fanns mycket bra i mitt lopp också, så försöker ta det med mig till nästa träning.




För att rubriken inte skulle verka helt underlig, så måste jag väl berätta att igår var jag med på Hu og Hei. Hu og Hei är en tävling här i Trondheim som arrangeras varje år. Det speciella med Hu og Hei är att man springer med en turkarta (1:25 000, ekvidistans 10m), att man får veta nästa kontroll först då man har hittat kontrollen före, och att loppet är 18km/30km, beroende på vad man väljer. Jag, som många andra också, var med för att springa en kul lång tur utan att försöka springa i tävlingsfart. Tyvärr var vädret inte det bästa (snöregn och nästan minusgrader :D), men annars njöt jag nog! Det var lite kul att på kontrollerna (5 kontroller för mig, jag sprang alltså den banan som mätte 18km i fågelväg) hittade man rusiner och choklad :D Choklad lyckades jag inte äta då mina fingrar var ganska kalla, men rusiner smakade nog riktigt gott i det blöta vädret! En lite annorlunda långtur denna vecka alltså, men det är ju kul med variation!

En liten slutspurt måste man ju ta även om det är bara en långtur :D // Pieni loppukiri on aina paikallaan, vaikka olisikin vain pitkällä lenkillä :D (Bild från http://www.huoghei.com/ , Adrian Opheim)


Annars har träningen varit, som sagt, ganska GU-betonat. Träningen rullar bra på här :) Nästa vecka ska jag till Finland för att springa FM-ultralång. Jag är med på damklassen, så det blir en kul utmaning med 17km ;)