lauantai 17. elokuuta 2019

När det inte går som man vill

Hej. Förra gången skrev jag om hur jag väntar på sommaren och allt sommaren har att erbjuda och hur jag ser så väldigt framemot det. Det gjorde jag verkligen! Jag hade en superbra träningssäsong bakom mig och var (och är) i bättre form än någon gång tidigare. Då jag skrev hit senast, hade jag ju de flesta uttagningstävlingarna ännu framför mig, men jag visste att jag ska nog klara det om jag gör det jag kan. Jag gjorde absolut inte det jag kan som bäst, men jag var tillräckligt bra och kom med i det finska laget till JWOC. Men efter sista uttagningstävlingen har egentligen allt gått absolut som jag inte ville det skulle gå.

Efter sista uttagningstävlingen kände jag smärta i knäet. Så mycket smärta att jag blev tvungen att stå över nerjogging (och det gör jag aldrig). Jag trodde att jag hade bara skadat mig lite under loppet och att det skulle bli bra om några dagar, men nej. Jag löpte ju Jukola, men fick mycket smärta efter loppet. Så löpte jag inte på en stund. Jag hade tänkt löpa granskningstävlingar till senior-VM, bara för skojs skull, men på tävlingsmorgonen tog jag beslutet att inte löpa. Det var ett mycket svårt beslut för mig (inte för att tävlingen var viktig, men för att jag visste att JWOC börjar närma sig), men jag ville absolut inte riskera JWOC.

Så besökte jag läkaren många gånger och olika undersökelser blev gjort. Som tur, var det inga tecken till meniskskada eller leddbandsskada, som betydde att jag skulle få löpa JWOC. Men jag hade ont, och kanske ännu mer betydelsefullt med tanke på de otroligt dåliga resultat på JWOC, var jag osäker på knäet. Eller kanske inte på knäet egentligen, jag hadde ju otroligt duktiga läkare runt mig, som hade sagt att jag kan löpa utan att jag skadar knäet mer. Men jag var osäker på löpsformen. Jag hade ju tränat bra, och var i mitt livs bästa form, men jag hade inte kunnat springa. Men jag ville tro att det skulle gå fint.



Så kom JWOC. Först hade vi sprint där jag sprang dåligt tekniskt. Löpning var relativt ok, men då det tekniskt går som då, blir det ju ingen bra resultat. Dagen efter hade vi långdistans, den distansen som jag hade väntat på så länge och den dagen som skulle bli min dag. Men som blev bara en storstor besvikelse. Jag löpte inte helt dåligt tekniskt, men redan på väg till 3. kontroll märkte jag att mina ben hade blivit väldigt sjuka efter sprinten. Jag hade ju inte fått löpa nästan något, och då det första löppasset på länge blir 15min max på hårt underlag, är det kanske inte så överraskande att låren blir sjuka. Hur som helst, det var alltså en stor besvikelse, jag var 4min bakom vinnaren. Jag var kanske inte så besviken på det tekniska, för mig var det väl godkänt. Men att det som brukar vara min styrka, löpningen, blev till att jag nästan bara gick hela tiden (och det här är ingen överdrift) då det var så ont i låren. Men så blev det. Jag har väl aldrig gråtit så mycket som efter den långdistansen, som tur hade vi en vilodag före medeldistans. Men där löpte jag så dåligt att jag kom inte till finalen och stod över B-final för att få både knäet och låren vila före stafetten. Jag ville ju försöka mitt bästa där. Jag fick löpa andra etappen i Finland 1. Jag löpte ganska mycket ensamt, men så bommade jag. Det blev inte en så stor bom, men Norge  fick fast mig och efter det löpte vi egentligen tillsammans till mål. På sista sträckan var Sverige en sekund bättre än vi var, och till slut blev vi nummer 4.



Så sammanfattat med ett ord, JWOC var en katastrof. Efter JWOC ville jag bara glömma orienteringen. Men mer änn det, ville jag få knäet i skick. Så här 5 veckor efter JWOC skulle jag väldigt gärna skriva att knäet är bra och att jag kan springa och träna som vanligt, men jag kan inte det. Jag har inte löpt en enda gång efter JWOC. Det går bättre med knäet, det gör det verkligen. Jag kan rullskida, cykla, träna med crosstrainer, simma, vattenlöpa och allt annat. Men inte löpa. Jag hoppas att jag snart får börja med löpningen också, men jag vet inte om jag får. Kanske blir det nästa vecka, kanske nästa säsong. Jag skulle så gärna löpa NM nu på hösten, men vet inte heller om jag kan det. Det viktigaste är ju att jag får knäet ordentlig bra nu. Men om jag inte löper denna säsong, så blir det ju många tävlingar då jag blir senior nästa säsong.

torstai 13. kesäkuuta 2019

KESÄLOMA // SOMMARLOV

Hei! Jonkin aikaa olen taas miettinyt tänne jotain kirjoittavani, mutta enää en keksinyt syitä välttelylle. Viimeksi kirjoitin tänne pääsiäisenä, ja sen jälkeen on tapahtunut paljon. Ihan kaikkea en tänne aio kertoa, koska tekstiä ei jaksaisi kukaan lukea, mutta joitain tärkeimpiä voisin mainita:

Heti pääsiäisen jälkeen juoksin elämäni ensimmäisen 10milan NTNUI:n väreissä. En suoriutunut haluamallani tavalla, mutta en onneksi ihan pilannutkaan joukkueemme suoritusta. Sija 19 ei ole sitä mihin parhaimmillaan pystymme, mutta siitä on hyvä lähteä parantamaan ;)








10milan jälkeen reenasin pari viikkoa ihan fiiliksen mukaan (Heh, en ainakaan vähempää kuin yleensä, mutta päätin, että en stressaa reeneistä tuona aikana). Syynä tähän oli lähestyvä tentti. Meillä on vain yksi iso tentti koko vuonna, joten tenttiä stressaa väkisinkin vähän, vaikka tiesinkin tehneeni tasaisesti töitä koko lukukauden. Kirjallinen osa oli 15.5 ja suullinen 23.5. Kirjallisen tein itse asiassa Vaasassa, mutta suullinen oli tietysti hoidettava Trondheimissa. Pari päivää sitten sain tietää päässeeni läpi sekä kirjallisesta että suullisesta osasta, joten viimeistään nyt voin sanoa olevani kesälomalla! Koska moni on siitä minulta kysellyt, voisin tarkentaa, että jatkan opintojani syksyllä Trondheimissa. Viihdyn Trondheimissa todella hyvin, joten minulla ei ole mitään suunnitelmia muuttaa takaisin Suomeen opiskelemaan. Opintoni kestävät normaalilla tahdilla suoritettuna 6 vuotta, mutta luultavasti minulla ne kestävät kauemmin. Mutta kuten mainitsin, viihdyn Trondheimissa todella hyvin, ja uskon että nuo vuodet menevät nopeasti. Ainakin ensimmäinen vuosi kului todella nopeasti.




Reilu viikko sitten matkasin Tanskaan nuorten maajoukkueen kanssa. Tarkoituksenamme oli tutustua JWOCin maastotyyppiin ja leirin lopussa juostiin 3 viimeistä katsastuskisaa JWOCiin. En tässä ryhdy jokaista reeniä analysoimaan, mutta lyhyesti voin todeta, että hiukan lisää malttia niin hyvä tulee ;) Onnekseni kisat menivät kuitenkin riittävän hyvin, niin että vajaan kuukauden päästä saan juosta kolmannen ja viimeisen kerran Suomen paidassa JWOCissa.

Kaikki reenit eivät ihan toivotusti sujuneet // Några träningar gick inte så väldigt bra
Mutta toisiin reeneihin voin olla melko tyytyväinen // Men andra träningar kan jag vara ganska nöjd med


Kauaa en ehdi paikallani pysyä, sillä jo tulevana viikonloppuna juostaan Jukola. Vaikka kisa ei minulle sinänsä tärkeä olekaan, haluan tietysti onnistua ja saada hyvän harjoituksen.



Tällä kertaa saitte ehkä sekavimman tekstin, minkä löydätte tästä blogista. Koska viimeisimmästä kirjoituksesta oli jo kulunut niin kauan, oli vaikea saada selkeää tekstiä. Lyhyesti sanottuna voin vain todeta, että minulla menee tällä hetkellä oikeastaan tosi hyvin :) Yritän kirjoitella vähän ahkerammin, ehkä tekstitkin pysyvät silloin selkeämpinä.



// Hej! Jag har tänkt redan en stund att jag skulle kunna skriva hit, men nu har jag faktiskt inte flera (bra eller dåliga) orsaker att inte skriva. Senast skrev jag under påsklovet (jag skrev ju att en finsk version av texten kommer, men hehe kom inte). Eftersom det har självklart hänt mycket efter påsken, kommer jag inte att skriva om allt men försöker ta upp något av det viktigaste:

Direkt efter påsken fick jag löpa mitt första 10mila med NTNUI. Jag löpte inte som jag ville, men inte heller helt katastrofalt. Vi blev till slut 19., och det är inte det bästa vi kan, men därifrån är det bra att försöka förbättra ;)

Efter 10mila tränade jag några veckor utan plan. Jag tränade, hehe, minst lika mycket som vanligt, men jag hade bestämt att jag ska inte tvinga mig själv om jag är trött. Orsaken til detta var "eksamen" som närmade sig med stormsteg. Vi har bara en stor tenta i hela året, så jag blev nog lite stressad även om jag visste att jag hade jobba kontinuerligt hela året. Den skriftliga delen skrev jag, i Vasa faktiskt, 15.5. Den muntliga delen hade jag självklart i Trondheim, den hade vi 23.5. För några dagar sedan fick jag veta att jag blev godkänd i båda delar, så senast nu har jag sommarlov! Det är flera som har frågat detta, så jag tänkte att jag kan ju bra skriva det här också: jag ska fortsätta studier i Trondheim på hösten. Jag trivs superbra och har inga planer att börja studera i Finland. Studiet som jag går på (medisin) tar ju vanlig takt 6 år, men för mig blir det nog mer än det. Men som sagt, jag trivs väldigt bra i Trondheim och tror att de kommande åren går fort. Åtminstone gick det första året sjukt fort.

För drygt en vecka sedan reste jag med landslaget till Danmark. Där skulle vi bekanta oss med JWOC-terrängen och i slutet av lägret ha de 3 sista uttagningstävlingar. Jag tänker inte analysera mina prestationer här desto mer, men kort kan jag konstatera att bara jag tar mig lite mer tid till orientering så blir det bra ;) Som tur gick tävlingarna ändå tillräckligt bra och om en månad får jag löpa mitt tredje och sista JWOC i Danmark.

Denna gång blev strukturen på texten dålig. Eller rättare sagt, har den ingen struktur. Det beror dels på att det var för en lång stund sedan jag skrev hit senast, dels på att jag ville få ut denna uppdatering nu. Kort sagt kan jag bara säga att det går egentligen väldigt bra för mig just nu :) Jag ska försöka uppdatera hit lite mer så blir också texterna kanske lite mer strukturerade.




sunnuntai 14. huhtikuuta 2019

Påskeferie

Hejj

Det var verkligen alltför länge sedan sist... Hade planerat att skriva en uppdatering efter vintersamling med NTNUI i Alicante, som alltså var i februari :D Men som ni ser, blev det inte det. Kort sagt kan jag sammanfatta lägret med att jag hade farten men inte orienteringen. Väldigt bra läger hur som helst, och hoppas att jag lärde mig mycket!

Hur ha vintern gått då? Måste väl skriva kort om det också, jag öppnade ju redan tävlingssäsongen på lördag och söndag i Norge. Kort sagt har vintern gått väldigt bra: jag har varit frisk egentligen hela vintern. En eller två gånger var jag lite osäker på om jag höll på att bli sjuk så stod jag över en hård träning, men blev alltså aldrig sjuk. Jag har fått träna som jag har velat och vågar med gott samvete säga att fysiskt är jag  i bättre form än jag någon gång har varit ;) För att berätta kort om allt möjligt så kan jag ju nämna att cirka för en vecka sedan ko jag hem från landslagsläger i Italien. Lägret var stort sett lyckat, med fokus på sprint. Varför jag skriver "stort sett" och inte "helt"? Ja, för att jag fick ordentlig pollenallergi under lägret, och eftersom jag inte hade tänkt på hur mycket pollen det finns redan i Italien, så hade jag inte med mig läkemidler... Jaja, det var dumt av mig själv, har ingen att skylla för det. Men allt som allt, ett bra läger alltså :)

Nästan en vecka hann jag vara i Trondheim innan vi drog till Oslo-regionen för att löpa två tävlingar, en kort och en lite längre. Säsongsöppning för mig alltså! Jag hade som plan att orientera bra, hitta kontroller och inte tänka på löpning, jag vet ju att den räcker. Jag var alltså med i D21E både på lördag och söndag. Lördagens tävling var alltså en medeldistans i en tekniskt krävande terräng. Jag var lite för ivrig och speciellt nära kontrollen var det jag gjorde inte så bra. Jag kom ofta väldigt nära kontrollen men orkade inte läsa noggrant var kontrollen skulle finnas och snurrade 15s-60s istället. Efter snurrandet blev jag ju tvungen att stanna och läsa, och sen kom jag rätt till kontrollen :))) Kunde väl inte läsa INNAN jag snurrade?? Jaja, ingen kris denna gång, men jag vet att jag kan mycket bättre. Löpningen kändes bra, men lite för mycket fart med tanke på mina orienteringsskills. Placeringen, 7., var dock mycket bättre än jag hade tänkt mig med ett sådant lopp.

På söndag var det då dags för en långdistans i en finfin terräng med mycket stigning. Jag lyckades hålla fokus ganska bra under loppet, ettan bommade jag ca 1min och på flera längre avstånd seglade jag lite för mycket uta plan, men inga megamisstag denna gång heller. Löpning kändes (surprise!!) väldigt bra denna dag också, men kände att jag kunde inte riktigt utnyttja löpningen så bra, då jag var tvungen att läsa kartan så mycket... Men säkert bättre så att jag inte gjorde några megabommar. Placering var också denna dag överraskande bra, blev nummer 2 i D21E.

Ett okej säsongsöppning för min del alltså :) Är inte supernöjd (det är man ju aldrig?), men relativt nöjd ;) Fysiska sidan fungerar fint, och huvudet helt okej. Det är bra att fortsätta härifrån! Påskveckan har jag faktiskt ledigt från skolan, så ska vara i Finland! På lördag löper jag en tävling i Finland och någon gång efter det (har inte bestämt mig helt när) reser jag till Trondheim eller direkt till Skåne, där 10mila ska arrangeras. Har aldrig löpt i 10mila, så gleder meg til det!! ;)

//Kirjoitan suomeksi ja lisään kuvia kunhan ehdin :)

Anu

sunnuntai 10. helmikuuta 2019

Ainiovaaralta Latviaan

Tammikuun sekä helmikuun alun treenit ovat sujuneet aika mukavasti ja kisakausi on täydessä vauhdissa. Tulen kirjoittamaan suurimmaksi osaksi tässä tekstissä loppiaisen kisoista, Nordic Junior Meetingistä sekä kerron hieman muitakin kuulumisia.

Loppiaisena siis kisattiin Ainiovaaralla kolme katsastuskisaa; 11km hiihtokisa vapaalla, hiihtosuunnistus sprintti ja hiihtosuunnistus pitkämatka.  Hiihtokisa tuntui kohtuu hyvältä, vaikka en ole kisannut hiihdossa enää moneen vuoteen. Oli kuitenkin mukava palata kilpaladuille ja testata vauhtia. Vauhdinjako oli vaikein tehtävä minulle hiihtokisassa. Onnistuin välttämään välikuolemat ja ylivauhdin, mutta maalissa en ollut tarpeeksi väsynyt koska kyseessähän oli kisa missä pitäisi olla loppu kun tulee maaliin. Eli olisi pitänyt uskaltaa pitää vauhtia hieman kovempana koska siihen olisi ollut mahdollisuus ainakin fiiliksen mukaan mikä kisasta jäi. Lauantain sprintissä tein muutaman virheen, joihin aikaa kului yhteensä hieman yli minuutti. Sunnuntain pitkämatka oli kilpailu jota odotin eniten. Tein kuitenkin heti ensimmäiselle rastille virheen ja en saanut koottua ajatuksia sen jälkeen joten tein vielä toisenkin ison virheen kolmannelle rastille. Ongelmat eivät kuitenkaan loppuneet siihen. Kaaduin ennen kartanvaihtoa kun kisa ei ollut edes puolessavälissä. Käteni otti jotenkin maahan vastaan ja kyynärpää taittui yliojennukseen. Puolet kisasta kyynärpäähäni sitten sattui aika paljon, mutta ajattelin että katsastuskisassa keskeyttäminen ei olisi hyvä.



Kävin paripäivää kilpailujen jälkeen lääkärissä kyynärpään takia ja samalla otettiin magneettikuvat, jotta suurempien vammojen mahdollisuus voidaan poissulkea. Kuvien perusteella lääkäri suositteli pitämään pari viikkoa taukoa hiihdosta, joten tein niin. Seuraavan kerran kävin siis suksilla Sonkajärven Pahkan kaksipäiväisissä hiihtosuunnistuskilpailuissa. Kyynärpäässä tuntui edelleen hieman, joten otin vauhtia vähän pois ja menin treenin kannalta. Urastot olivat hyvät joten jäimme Aapon kanssa harjoittelemaan vielä maanantaiksi. Pakkanen vain kiristyi viikonlopun kahdestakymmenestä pakkasasteesta ja maanantaina pakkasta olikin jo -28C. Rahallisella vauhdilla ja kunnolla kerrospukeuduttuamme saimme tehtyä kuitenkin kaksi hyvää harjoitusta kisaurastolla.


25-27.1 Latviassa järjestettiin Nordic Junior Meeting, johon minut oli valittu mukaan edustamaan suomea D20 sarjaan. Kisa on siis nuorten hiihtosuunnistus maaottelu ja tänä vuonna mukana oli Suomi, Ruotsi, Norja, Viro, Latvia ja Liettua. Perjantain sprintti oli minulla aika tökkivää menoa, mutta onnistuin olemaan viides. Lauantain keskimatkasta ei jäänyt paljoakaan mainittavaa, mutta sunnuntaina pitkällä meno oli jo parempaa. Johdin kisaa vielä kuudennellatoista rastilla, mutta sitten tein virheen joka maksoi voiton ja putosin kolmanneksi. Kuitenkin ihan kelvollinen viimeinen kisa Latviassa.



Aloitimme Anun kanssa yhteistyön Kärsämäkisen yrityksen Svalan kanssa, joka valmistaa alus- ja välikerrastoja. Tuotteet toimivat todella hyvin urheiluun ja tuntuvat mukavilta päällä.  Svala of Finlandin tehtaanmyymälän löytää Kärsämäeltä nelostien varresta. Kannattaa käydä tutustumassa! :)


Svala of Finland tehtaalta Kärsämäeltä


Kävin myös viime sunnuntaina (3.2) AM sprintissä ja parisprintissä Jurvassa. Keli oli haasteellinen kun lunta tuli kokoajan, mutta oli ihan mukavaa kisata. Suunnistin D21-sarjassa ja voitin sprintin ja parisprintissä olimme parini Nellan kanssa toisia.

perjantai 1. helmikuuta 2019

Januari

Hejhej! Kan inte ens skriva att "det är ju redan 2019", för det har ju varit det över en månad nu. Förra gång skrev jag hit då jag var i Trondheim och det är jag ju nu också. Kort sammanfattat gick lovet väldigt bra och fort! Var verkligen välbehövligt och möta alla nära och kära igen. Före jul fick jag vara hemhemma en stund och det var riktigt skönt! Gjorde faktiskt en liten comeback till Vörå också och övernattade hos Satu (<3). Före jul hann jag också löpa 3000m test för första gången på vääääldigt länge. Därför var jag ganska osäker på hur det skulle gå. Jaja, bra test och träning! Ny PB också, vilket är ju kul. Även om jag inte var helt död dä jag kom till mål ;) Jultiden var verkligen skön och lugn. Massa viktiga människor och såååå mycket mat.



Efter jul reste vi till Syöte där jag alltså var hela resten av lovet. Vädret var riktigt bra för det mesta. En dag var det superkallt: då fick jag nöja mig med en löptur och en gymträning (usch då). Annars skidade jag mycket. En väldigt rolig träning som jag gjorde var backdrag: upp till Iso-Syöte två gånger. Tider som jag löpte var ca 1min bättre en exakt för ett år sedan så har gått framåt där också tydligen :)



Den sista dagen (söndag) i Finland spenderade jag i en ski-o-tävling. Ingen succe, om man säger så :DD Jag var med för att se Satu tävla och tänkte att jag kan ju lika bra tävla själv också, i D21. Det var långdistans som gällde, med två kartbyte. Eftersom jag inte har tränat på ski-o på länge, så var orientering långt från flyt, men det var kul ända till 2. kontroll där jag märkte att min EmiTag inte fungerar längre. Efter det var det ingen bråttom (var ju inte före det heller, men efter detta ännu mindre :D), och på första kartbyte då föräldrar hejade på mig, kunde jag inte annat än le och berätta att EmiTag fungerar inte längre. Två varv efter det kom ju också jag till mål, och funktionärer i mål var så ledsna över att jag inte kunde få resultat, men det var jag inte :D Fick ju en kul tur i fint väder om inte annat. För Satu gick tävlingar (fredag, lördag, söndag) så pass bra att hon kom med till Nordic Junior Meeting, men det ska hon riktigt snart skriva själv om!

Efter tävlingen var det då dags att åka tillbaka hit till Trondheim. Vi körde hela vägen från Övertorneå med mamma. Eller kan väl inte säga "vi" då jag själv körde inte ett enda meter :D Men hur som helst, kom vi hit på måndag morgon. Jag hämtade snabbt nyckeln till min nya lägenhet (jag flyttade ju in på ett o-kjökken och bor nu med 3 andra, väldigt trevliga, orienterare) och dro iväg till skolan. Angående skolan, så går det egentligen fint: det är MYCKET, men det är också väldigt intressant med anatomi! Mamma var här alltså fram till fredag, vilket var väldigt kul: vi hann fixa mycket allt möjligt och hon fick också bekanta sig lite med Trondheim. Då vi kom hit var det helt bar mark och vi drog faktiskt till Trolla för att orientera lite där. Nästan direkt efter vår orienteringstur kom dock snön till Trondheim och hela januari har Trondheim verkligen visat sin nästa sida.




Konstigt att det redan är februari, det var ju just jag kom hit. Har varit mycket att göra, vilket är kul. Angående träningen så gär det bra! Då det flyter på, är det svårt att minnas vila ibland... Jag var ju inte med på landslagslägret i Portugal, men i slutet av februari ska jag till Alicante med NTNUI. Ser verkligen framemot det, blir så kul! Före det är det inget speciellt som står på schemat: träning och skola. Ska försöka jobba lite mer med skolan nu före alla läger och tävlingar som kommer på våren...

En sådan väldigt snabb uppdatering denna gång :) Kort sagt går det egentligen väldigt bra just nu, hoppas det fortsätter som så!




sunnuntai 9. joulukuuta 2018

I'm coming home!

Hej! Det var (igen heheheheh) länge sedan sist. Egentligen har jag inte haft så väldigt bråttom och skulle bra ha hunnit skriva lite hit också, men har inte riktigt haft något ämne att skriva om. Eller ja, det har ju hänt en del och jag har ju bara varit här under ett halvt år, så jag borde väl ha massor att skriva om. Men jag vet inte, för mig har det känts som att vardagen rullar på, jag har kommit bra in i miljön och egentligen vill inte alltid skriva om "hur det inte händer något speciellt". Men hur som helst, hösten har gått väldigt fort! Kan inte förstå att bara om några dagar reser jag hemhem och till jullov. Jag har haft bara två examen nu på hösten, matte och filosofi, och vad gäller studier, så har jag bara ett par föreläsningar kvar före jullov. I medicin har vi alltså examen bara en gång i året, nämligen på våren. Så här efter ett halvt år kan jag säga att studier känns väldigt intressanta! Vi har haft mest biokemi och molekylbiologi, men också "allmen praksis", det vill säga att vi verkligen får pröva på och göra saker och ting själva. Efter jul blir det mer medicin (sedan vi inte har något mer matte eller filosofi) och vi börjar också med anatomi och fysiologi, vilket är ju superspännande! Men som sagt, blir det först ett rätt långt lov.

Kuva: Pekka Määttänen



Angående idrott har jag inte heller så väldigt mycket att berätta om. Grundträningen är på gång, och på sistone har jag faktiskt känt mig väldigt bra i träningarna. Jag har orienterat ganska mycket hela hösten, men har inte känt mig trött på orientering, vilket har säkert något med den nya miljön att göra. Men i tisdags kom snön också hit till Trondheim och då blev det klart för mig att jag inte ska orientera mer. I skogen om snön hålls där, alltså. Men då blev det också skidföre på en gång! Jag har åkt skidor bara 2 gånger och det blir säkert inte så många mer innan jag åker hem, men jag hoppas att spåren är i riktigt bra skick sen då jag kommer tillbaka efter jul.

En sådan kort uppdatering denna gång :) Kort sagt går det egentligen väldigt bra för mig. Jag trivs bra här, både med idrott och studier. Men visst är det roligt att komma hem och träffa alla som jag har saknat. Till sist får ni en fin bild från självständighetsdagen då vi två finländare bakade (för första gången för mig här :DD) och kan därmed kalla oss masterchefs ;)



// Hei! Taas on kulunut pitkä aika viime tekstistä, heh. Oikeastaan en ole ollut superkiireinen, mutta en oikeastaan ole löytänyt tekstin aihetta. Tottakai olisin voinut kirjoittaa tavallisesta arjestani, onhan kaikki kuitenkin vielä niin uutta täällä, mutta jotenkin olen ajatellut, etten halua aina jauhaa "kuinka ohjelmassa ei ole mitään erityistä". Miten vain, mutta syksy on mennyt todella nopeasti! Enää muutama hassu päivä ja matkustan kotikotiin joululomalle. Minulla on ollut vain kaksi tenttiä nyt syksyllä, matikka ja filosofia. Lääketieteen tenttejä meillä on siis vain kerran vuodessa, keväällä. Puolen vuoden opintojen jälkeen voin sanoa, että opinnot vaikuttavat kyllä todella kiinnostavilta! Meillä on ollut enimmäkseen biokemiaa ja molekyylibiologiaa, mutta myös "käytännön harjoittelua", eli olemme oikeasti päässeet itsekin kokeilemaan jotakin. Joulun jälkeen alkavat myös anatomian ja fysiologian opinnot, odotan innolla! Mutta ennen sitä, kuten sanoin, pitkä joululoma.





Urheiluun liittyen minulla ei myöskään ole mitään kummempaa kerrottavaa. Perusharjoittelua vain. Viime aikoina reeneissä on oikeasti kulkenut tosi hyvin, mikä on tietysti mukavaa. Olen suunnistanut aika paljon koko syksyn, mutta missään vaiheessa en ole "kyllästynyt" siihen. Lienee uusilla reenimaastoilla osuutta asiaan. Tiistaina Trondheimiinkin tuli lumi, joten siihen loppuivat toistaiseksi minun maastoharjoitukseni täällä. Mutta toisaalta, samalla tuli myös hiihtokelit! Olen käynyt hiihtämässä 2 kertaa, enkä varmaan käy enää montaa kertaa ennen Suomeen matkustamista, mutta toivottavasti palatessani ladut ovat huippukunnossa!



Tällainen lyhyt päivitys tällä kertaa :) Lyhyesti sanottuna minulla menee oikeastaan tosi hyvin. Viihdyn hyvin täällä, sekä urheilun että opiskeluiden suhteen. Mutta kyllä on mukava päästä kotiin ja nähdä taas kaikki, joita olen kaivannut. Tuolla vähän ylempänä näette kuvan itsenäisyyspäivältä. Leivoimme Sonjan kanssa (heh, ensimmäistä kertaa leipomista minulle täällä :D) erittäin onnistuneita Suomi-leivoksia ja voimme täten kutsua itseämme masterchefeiksi ;)

lauantai 3. marraskuuta 2018

Syysleiri Syötteellä


Perjantaina aamulla 26.10 lähdimme Vöyriltä suunnistajaryhmän kanssa ajamaan kohti Syötettä, jossa kolmen päivän suunnistusleiri oli määrä pitää. Matka Syötteelle kesti sen kuusi tuntia pysähdyksineen. Ensimmäinen harjoitus juostiin Romevaaran länsipuolella, jossa maasto oli enimmäkseen rinnettä ja rinnesoita. Hyvää käyrätreeniä ja suuntatreeniä siis! Treenin jälkeen ajoimme hotelli Pikku-Syötteelle majoittumaan, suihkuun ja syömään. Ruokailun jälkeen huoneisiin kävellessä saimme Miikan kanssa idean, että mennään tekemään penkkiä! Muutkin tulivat katsomaan tätä mahtavaa, juuri suunnistajille tärkeän, lihasryhmän harjoittelua. :D

Lauantaiaamuna oli vuorossa leirin tärkein harjoitus, joka oli SM keskimatkan 2019 harjoitusmaastossa, joka sijaitsee harjoituskieltoalueen vieressä. Harjoitus juostiin pareittain ja näin saatiin hyvin puhuttua mitä havainnoi suunnistaessa ja mitä ajatuksia maasto herättää. Suot olivat koko leirin ajan hieman jäässä, mutta usein jalka saattoi upota läpi veteen, joten lämpösukat olivat tarpeen. Suihkussa käynnin ja ruokailun jälkeen oli hyvä aika katsoa hiihdon suomen cuppia ja levätä iltapäivän harjoitusta varten. Iltapäivällä suunnistettiin Aurinkokalliolla hieman yli 7km rata, jota sai halutessaan lyhentää. Juoksin kuitenkin koko radan maaston ollessa mukava ja juoksun tuntuessa hyvältä.



Sunnuntaina aamulla lähdimme pitkälle lenkille Syötteen Luontokeskukselta. Pakkasta oli noin -8C, joten vaatetta sai laittaa hieman enemmän. Suunnitelmana oli mennä ainakin Iso-Syötteen yli Romevaaraan asti. Lähdin juoksemaan Miikan ja Robinin kanssa, koska muut tytöt ja valmentajamme suunnittelivat kävelevänsä. Koko lenkki kesti 2h 30min, josta suurimman osan menin Miikan ja Robinin kanssa, mutta viimeiset 5km menin yksin, koska pojat halusivat nostaa vauhtia kun tulimme kangasmaastoon. Treenin jälkeen kävimme suihkussa, söimme ja lähdimme takaisin kohti Vöyriä onnistuneiden harjoitusten jälkeen!



Keskiviikkona Vöyrillä avattiin tykkilumilatu, joten suksille on nyt päästy. Latu on ollut kohtuullisen hyvässä kunnossa, mutta toivottavasti lämpimät kelit ja sateet loppuvat pian ettei latu sula pois. Toivottavasti ehdin siis tehdä vielä muutaman treenin hiihtäen ennen ensiviikon lauantaina alkavaa maajoukkueleiriä Rovaniemellä.