Heihei taas. Taas on kulunut kauan siitä, kun viimeksi kirjoitin tänne. Paljon on taas ehtinyt tapahtua. Kesäloma alkoi reilu viikko sitten, mikä on tietysti tosi mukavaa! Ei tarvitse ajatella koulujuttuja koko ajan (välillä kyllä, koska syksyllä edessä ovat muutamat kirjoitukset) ja saa tehdä juuri sitä mitä haluaa. Minulle se tarkoittaa tietysti, että saan harjoitella, mutta myös nauttia lomasta ja nähdä kavereita. Tähän mennessä on lomani sisältänyt aika paljon urheilujuttuja, mutta siitähän minä pidän.
Kolme viimeistä katsastuskisaa nuorten EM -ja nuorten MM-kisoihin juostiin Tampereella viime viikon loppupuolella. Ensin saimme juosta hienoa sprinttiä Järvensivulla, ainoa näistä katsastuksista onnistunut kisa minulta. Rata oli haastava niin taidollisesti kuin fyysisestikin. Olen juossut joitain sprinttikisoja tänä vuonna, mutta kaikissa ennen tätä olen suunnistanut erittäin huonosti. Tällä kertaa uskalsin onneksi hidastaa, kun tunsin, että suunnistus jää jalkoihin. Yhden huonon reitinvalinnan tein ja siinä hävisin jonkin verran aikaa, mutta kokonaisuutena voin kuitenkin olla melko tyytyväinen. Tuntui kivalta, että sain näytettyä itselleni, että voin onnistua myös sprintissä!
Kaksi seuraavaa kisaa juostiinkin sitten metsässä. Olin innokas ennen kisoja, varmaan vähän liiankin innokas. Lauantain pitkällä matkalla en onnistunut oikein missään. Olin aika epävarma koko ajan enkä saanut suunnistusta yhtään sujumaan. Tein virheitä koko ajan, isoimpana 6 minuutin eksyminen. Juoksu sen sijaan kulki ihan hyvin, mutta mitäpä sillä tekee, kun virheitä tekee yli 10 minuuttia...
Sunnuntaina juoksimme keskimatkan. Aloitin kisan ihan hyvin, mutta vain ykköselle asti. Lähellä kakkosta jätin kartanluvun enkä kompassiakaan katsonut. Silloin ei vain voi löytää rastille. Olin ihan pihalla enkä saanut mistään kiinni. Varmasti olisin saanut, jos vain olisin rauhoittunut, mutta en rauhoittunut. 8 minuuttia pyörin ties missä, kunnes lopulta löysin rastille. Tuollaisen virheen jälkeen on vaikea saada itsensä koottua oli kyseessä sitten mikä matka tahansa, mutta tällä kertaa onnistuin siinä, ainakin jotenkin. Loppuradan juoksin melko hyvin joitain pieniä koukkuja (tosiaankin pieniä siihen 8 minuutin pummiin verrattuna) lukuun ottamatta. Mutta kuten aiemminkin todettua, ei riitä, jos suunnistaa hyvin kymmenen väliä yhdestätoista.
Sprintti jäi siis ainoaksi onnistuneeksi juoksukseni noissa kisoissa. Myös epäonnistuneet kisat olivat kuitenkin hyviä harjoituksia, pääsin juoksemaan Tampereen maastoissa ja tutustumaan kartoittajan työhön. Huolimatta surkeista juoksuistani kahtena viimeisenä päivänä olen kuitenkin tyytyväinen tultuani valituksi nuorten MM-kisoihin, jotka juostaan Tampereella myöhemmin kesällä. Minut valittiin myös nuorten EM-kisoihin, jotka juostaan hieman aiemmin Slovakiassa. Toivottavasti juoksen itse kisoissa niin hyvin kuin vain osaan. Niin siistiä päästä juoksemaan Suomi-paita päällä kahteen kertaan tänä kesänä!
//Hejhej igen. Det var länge sen (igen) jag senast skrev hit. Mycket har (igen) förstås hunnit hända. Vi fick sommarlov drygt ett vecka sedan, vilket är ju otroligt skönt! Det betyder ju att man behöver inte fokusera på skolan hela tiden (jag gör det dock i någon mån eftersom jag skriver några ämnen sedan på hösten), man får göra precis det man vill. För min del betyder det förstås att man får träna, men också att njuta av sommaren och träffa vänner. Hittills har lovet inneburit väldigt mycket något som har med idrott att göra, men det gillar jag.
De tre sista uttagningstävlingar till junior-EM och junior-VM arrangerades i slutet av förra veckan i Tammerfors. Först fick vi springa en fin sprint i Järvensivu, den enda lyckade för min del. Banan var utmanande, både orienteringsmässigt och fysiskt. Jag har varit med på några sprinttävlingar i år, men alla före den här har varit katastrofala orienteringsmässigt. Denna gång vågade jag sakta då jag kände för det och lugna ner mig. Ett dåligt vägval gjorde jag och förlorade en del tid där, men som helhet kan jag nog vara ganska nöjd. Roligt att jag kunde visa mig själv att jag kan orientera i sprint också!
De två följande tävlingarna avgjordes däremot i skogen. Jag var ivrig före tävlingarna, lite för ivrig tydligen. I lördags på lång distans lyckades jag inte riktigt med nånting. Jag var väldigt osäker genom hela banan och fick ingen flyt på. Jag gjorde missar hela tiden, en på över 6 minuter. Löpningen däremot funkade bra, men vad gör man med det om man bommar över 10 minuter...
I söndags fick vi springa en medeldistans. Jag började helt bra, men det räckte bara till ettan. Nära andra kontrollen slutade jag läsa kartan och inte heller kollade jag kompassen. Då kan det ju inte gå bra, och så gick det ju inte heller. Jag var helt borta, fick inte fast mig alls. Säkert skulle jag ha fått fast mig om jag hade stannat, men ni kan gissa om jag gjorde det. Nej. Där snurrade jag huvudet helt tomt 8 minuter. 8 minuter på en medeldistans, eller på vilken distans som helst, är ju helt sjukt mycket. Då jag äntligen hittade kontrollen, var jag väldigt arg på mig själv och visste förstås att den här tävlingen är över för min del om man tänker på placeringar. Jag ville ändå orientera bra resten av banan och sprang helt på riktigt också resten av banan. Resten av banan orienterade jag då relativt bra (några små krokar gjorde jag, men de var såååå små jämfört med den där på 8 minuter...) vilket var ändå en bra sak. Men som sagt, det räcker inte om man orienterar bra 10 av 11 avstånd.
Som sagt, var sprinten då den enda lyckade tävlingen för min del i Tammerfors. Bra träningar var de misslyckade också, och det var bra att få se terrängen och kartritarens arbete också. Trots att jag misslyckades på de två sista uttagningstävlingarna, är jag ändå nöjd med att jag slapp med i junior-VM som arrangeras senare på sommaren i Tammerfors! Dessutom blev jag uttagen till junior-EM som arrangeras lite tidigare i Slovakien. Hoppas att jag springer i själva tävlingarna så bra som jag bara kan. Kommer att bli så himla fint att få bära Finlands tröja två gånger under denna sommar, något jag verkligen ser framemot!
Kolme viimeistä katsastuskisaa nuorten EM -ja nuorten MM-kisoihin juostiin Tampereella viime viikon loppupuolella. Ensin saimme juosta hienoa sprinttiä Järvensivulla, ainoa näistä katsastuksista onnistunut kisa minulta. Rata oli haastava niin taidollisesti kuin fyysisestikin. Olen juossut joitain sprinttikisoja tänä vuonna, mutta kaikissa ennen tätä olen suunnistanut erittäin huonosti. Tällä kertaa uskalsin onneksi hidastaa, kun tunsin, että suunnistus jää jalkoihin. Yhden huonon reitinvalinnan tein ja siinä hävisin jonkin verran aikaa, mutta kokonaisuutena voin kuitenkin olla melko tyytyväinen. Tuntui kivalta, että sain näytettyä itselleni, että voin onnistua myös sprintissä!
Kaksi seuraavaa kisaa juostiinkin sitten metsässä. Olin innokas ennen kisoja, varmaan vähän liiankin innokas. Lauantain pitkällä matkalla en onnistunut oikein missään. Olin aika epävarma koko ajan enkä saanut suunnistusta yhtään sujumaan. Tein virheitä koko ajan, isoimpana 6 minuutin eksyminen. Juoksu sen sijaan kulki ihan hyvin, mutta mitäpä sillä tekee, kun virheitä tekee yli 10 minuuttia...
Sunnuntaina juoksimme keskimatkan. Aloitin kisan ihan hyvin, mutta vain ykköselle asti. Lähellä kakkosta jätin kartanluvun enkä kompassiakaan katsonut. Silloin ei vain voi löytää rastille. Olin ihan pihalla enkä saanut mistään kiinni. Varmasti olisin saanut, jos vain olisin rauhoittunut, mutta en rauhoittunut. 8 minuuttia pyörin ties missä, kunnes lopulta löysin rastille. Tuollaisen virheen jälkeen on vaikea saada itsensä koottua oli kyseessä sitten mikä matka tahansa, mutta tällä kertaa onnistuin siinä, ainakin jotenkin. Loppuradan juoksin melko hyvin joitain pieniä koukkuja (tosiaankin pieniä siihen 8 minuutin pummiin verrattuna) lukuun ottamatta. Mutta kuten aiemminkin todettua, ei riitä, jos suunnistaa hyvin kymmenen väliä yhdestätoista.
Sprintti jäi siis ainoaksi onnistuneeksi juoksukseni noissa kisoissa. Myös epäonnistuneet kisat olivat kuitenkin hyviä harjoituksia, pääsin juoksemaan Tampereen maastoissa ja tutustumaan kartoittajan työhön. Huolimatta surkeista juoksuistani kahtena viimeisenä päivänä olen kuitenkin tyytyväinen tultuani valituksi nuorten MM-kisoihin, jotka juostaan Tampereella myöhemmin kesällä. Minut valittiin myös nuorten EM-kisoihin, jotka juostaan hieman aiemmin Slovakiassa. Toivottavasti juoksen itse kisoissa niin hyvin kuin vain osaan. Niin siistiä päästä juoksemaan Suomi-paita päällä kahteen kertaan tänä kesänä!
 |
| Kuva: Severi Eerola |
//Hejhej igen. Det var länge sen (igen) jag senast skrev hit. Mycket har (igen) förstås hunnit hända. Vi fick sommarlov drygt ett vecka sedan, vilket är ju otroligt skönt! Det betyder ju att man behöver inte fokusera på skolan hela tiden (jag gör det dock i någon mån eftersom jag skriver några ämnen sedan på hösten), man får göra precis det man vill. För min del betyder det förstås att man får träna, men också att njuta av sommaren och träffa vänner. Hittills har lovet inneburit väldigt mycket något som har med idrott att göra, men det gillar jag.
De tre sista uttagningstävlingar till junior-EM och junior-VM arrangerades i slutet av förra veckan i Tammerfors. Först fick vi springa en fin sprint i Järvensivu, den enda lyckade för min del. Banan var utmanande, både orienteringsmässigt och fysiskt. Jag har varit med på några sprinttävlingar i år, men alla före den här har varit katastrofala orienteringsmässigt. Denna gång vågade jag sakta då jag kände för det och lugna ner mig. Ett dåligt vägval gjorde jag och förlorade en del tid där, men som helhet kan jag nog vara ganska nöjd. Roligt att jag kunde visa mig själv att jag kan orientera i sprint också!
De två följande tävlingarna avgjordes däremot i skogen. Jag var ivrig före tävlingarna, lite för ivrig tydligen. I lördags på lång distans lyckades jag inte riktigt med nånting. Jag var väldigt osäker genom hela banan och fick ingen flyt på. Jag gjorde missar hela tiden, en på över 6 minuter. Löpningen däremot funkade bra, men vad gör man med det om man bommar över 10 minuter...
I söndags fick vi springa en medeldistans. Jag började helt bra, men det räckte bara till ettan. Nära andra kontrollen slutade jag läsa kartan och inte heller kollade jag kompassen. Då kan det ju inte gå bra, och så gick det ju inte heller. Jag var helt borta, fick inte fast mig alls. Säkert skulle jag ha fått fast mig om jag hade stannat, men ni kan gissa om jag gjorde det. Nej. Där snurrade jag huvudet helt tomt 8 minuter. 8 minuter på en medeldistans, eller på vilken distans som helst, är ju helt sjukt mycket. Då jag äntligen hittade kontrollen, var jag väldigt arg på mig själv och visste förstås att den här tävlingen är över för min del om man tänker på placeringar. Jag ville ändå orientera bra resten av banan och sprang helt på riktigt också resten av banan. Resten av banan orienterade jag då relativt bra (några små krokar gjorde jag, men de var såååå små jämfört med den där på 8 minuter...) vilket var ändå en bra sak. Men som sagt, det räcker inte om man orienterar bra 10 av 11 avstånd.
Som sagt, var sprinten då den enda lyckade tävlingen för min del i Tammerfors. Bra träningar var de misslyckade också, och det var bra att få se terrängen och kartritarens arbete också. Trots att jag misslyckades på de två sista uttagningstävlingarna, är jag ändå nöjd med att jag slapp med i junior-VM som arrangeras senare på sommaren i Tammerfors! Dessutom blev jag uttagen till junior-EM som arrangeras lite tidigare i Slovakien. Hoppas att jag springer i själva tävlingarna så bra som jag bara kan. Kommer att bli så himla fint att få bära Finlands tröja två gånger under denna sommar, något jag verkligen ser framemot!
Kommentit
Lähetä kommentti