Förra veckoslut började uttagningstävlingar till junior-VM. Tävlingar arrangerades i huvudstadsregionen, så vi for dit redan i fredags. På fredagkväll for vi ännu på en kort länk och sen var det sovdags.
I lördags sprang vi en sprint i Helsingfors. Jag var lugn före tävlingen, tänkte bara hålla orienteringen ihop. Början av banan gick så där, inga jättestora missar, men många små missar och stopp. Jag hann helt enkelt inte läsa kartan och hade för bråttom. Efter ett långt avstånd hade vi kartbyte och där började de stora problemen. Jag hade svårt att hitta mig på den nya kartan och hade, återigen, alltför bråttom. Resten av banan gjorde jag gång på gång dåliga val och sprang bara utan någon plan. Det var ju inte smart, hela prestationen var så hackig. Överraskande nog lyckades jag undvika megabommar, men då totalt bommade jag över en minut, kan man väl säga att orienteringen inte var under kontroll. Resultatet däremot blev så bra som tredje, vilket var verkligen en stor överraskning med ett sådant lopp. Löpningen kändes helt bra i alla fall i början av banan, men mot slutet blev det också lite trögt. Satus lopp gick inte heller så bra. Hon gjorde en mycket stor miss, och placeringen sjönk ganska mycket som en följd av den. Löpformen är kanske inte heller den hon vill den ska vara, men hon gör hela tiden framsteg. Efter tävlingen utnyttjade jag med några kompisar chansen att springa banan igen. Lugnt denna gång, men jag var nog riktigt glad över att jag fick pröva på nytt och fundera på vad som gick snett. Efter tävlingen for vi snabbt tillbaka till inkvarteringen, åt, tog det lungt och kollade på EM i orientering. Senare på kvällen var jag och Satu på en lugn länk, om man nu ens kan kalla det länk.
Efter en natt med många sovtimmar var det dags för den andra uttagningstävlingen. Morgonen började som vanligt med en kort morgonjogg och därefter frukost. Efter det körde vi till Kisakallio där vi skulle springa terrängtest. Det är alltså ingen orientering, utan en bana som man får bekanta sig med i förväg. Det var alltså ett fysiskt test, för oss flickor (D20) var det 7,5km (3 varv) och 510m stigning som väntade. Förutom den utmanande banan, gjorde värmen testet ännu tuffare. Jag började testet lite för hårt och då jag hörde mellantider från första varvet bestämde jag lugna ner tempot lite, i alla fall i uppförsbackarna. Efter cirka 45minuter var testet över för min del. Jag var nog, som alla andra säkert också, trött då jag kom till mål. Testet gick överraskande bra för mig, ett nytt rekord och vinst på uttagningstävlingen. Satus test gick inte som planerat. Speciellt i nedförsbackarna förlorade hon mycket då hon inte ännu vågar springa där. Det är nog förståeligt efter skador, men hon kommer nog får ni se! Pollen, som det fanns mycket av där i Södra Finland, försvårade Satus lopp också, hon lider av ganska märkbar allergi alltid på våren. Efter testet var det riktigt skönt att stå i sjön, sommaren börjar verkligen vara här.
Efter tävlingen hade vi den sista delen av denna resa kvar, nämligen hemresan. Fem timmar i bilen, då det är över 25 grader ute, skönt eller hur? Under resan stannade vi dock flera gånger: vi simmade och gjorde också en snabbesök till Lauhanvuoris nationalpark. Hemma var vi någon gång efter nio, men vädret var skönt så vad gör det? Nästa helg blir det också en uttagningstävling, i Hollola denna gång. Före det händer också en del, studentresultat kommer ju också nu på fredag.
I lördags sprang vi en sprint i Helsingfors. Jag var lugn före tävlingen, tänkte bara hålla orienteringen ihop. Början av banan gick så där, inga jättestora missar, men många små missar och stopp. Jag hann helt enkelt inte läsa kartan och hade för bråttom. Efter ett långt avstånd hade vi kartbyte och där började de stora problemen. Jag hade svårt att hitta mig på den nya kartan och hade, återigen, alltför bråttom. Resten av banan gjorde jag gång på gång dåliga val och sprang bara utan någon plan. Det var ju inte smart, hela prestationen var så hackig. Överraskande nog lyckades jag undvika megabommar, men då totalt bommade jag över en minut, kan man väl säga att orienteringen inte var under kontroll. Resultatet däremot blev så bra som tredje, vilket var verkligen en stor överraskning med ett sådant lopp. Löpningen kändes helt bra i alla fall i början av banan, men mot slutet blev det också lite trögt. Satus lopp gick inte heller så bra. Hon gjorde en mycket stor miss, och placeringen sjönk ganska mycket som en följd av den. Löpformen är kanske inte heller den hon vill den ska vara, men hon gör hela tiden framsteg. Efter tävlingen utnyttjade jag med några kompisar chansen att springa banan igen. Lugnt denna gång, men jag var nog riktigt glad över att jag fick pröva på nytt och fundera på vad som gick snett. Efter tävlingen for vi snabbt tillbaka till inkvarteringen, åt, tog det lungt och kollade på EM i orientering. Senare på kvällen var jag och Satu på en lugn länk, om man nu ens kan kalla det länk.
Efter en natt med många sovtimmar var det dags för den andra uttagningstävlingen. Morgonen började som vanligt med en kort morgonjogg och därefter frukost. Efter det körde vi till Kisakallio där vi skulle springa terrängtest. Det är alltså ingen orientering, utan en bana som man får bekanta sig med i förväg. Det var alltså ett fysiskt test, för oss flickor (D20) var det 7,5km (3 varv) och 510m stigning som väntade. Förutom den utmanande banan, gjorde värmen testet ännu tuffare. Jag började testet lite för hårt och då jag hörde mellantider från första varvet bestämde jag lugna ner tempot lite, i alla fall i uppförsbackarna. Efter cirka 45minuter var testet över för min del. Jag var nog, som alla andra säkert också, trött då jag kom till mål. Testet gick överraskande bra för mig, ett nytt rekord och vinst på uttagningstävlingen. Satus test gick inte som planerat. Speciellt i nedförsbackarna förlorade hon mycket då hon inte ännu vågar springa där. Det är nog förståeligt efter skador, men hon kommer nog får ni se! Pollen, som det fanns mycket av där i Södra Finland, försvårade Satus lopp också, hon lider av ganska märkbar allergi alltid på våren. Efter testet var det riktigt skönt att stå i sjön, sommaren börjar verkligen vara här.
Efter tävlingen hade vi den sista delen av denna resa kvar, nämligen hemresan. Fem timmar i bilen, då det är över 25 grader ute, skönt eller hur? Under resan stannade vi dock flera gånger: vi simmade och gjorde också en snabbesök till Lauhanvuoris nationalpark. Hemma var vi någon gång efter nio, men vädret var skönt så vad gör det? Nästa helg blir det också en uttagningstävling, i Hollola denna gång. Före det händer också en del, studentresultat kommer ju också nu på fredag.
Kommentit
Lähetä kommentti