Jaja, lite sent nog, men nu ska jag i alla fall berätta lite om vårt läger i Ungern. Lägret i Ungern var ett förberedande läger inför junior-VM 2018, vi hade också de två sista uttagningstävlingar till JWOC i slutet av lägret. Satu var också i Ungern, men inte med samma grupp som jag utan med sina andra orienteringskompisar. Vi for till Ungern på måndag, efter studentdimissionen som alltså var på lördag. Men för att hålla texten inom vettig längd, ska jag inte berätta om studentdagen mer än att dagen var lyckad och solen sken, som tur.
Vi reste till Budapest på eftermiddag, vilket betydde att jag for ner till Helsingfors först på morgonen. Framme i Budapest var vi vid sextiden och efter flyget hade vi ännu en 1,5 timmars bilresa kvar. Vi bodde i en mysig stad kallad Kiskunhalas. Nästan alla träningar var riktigt nära, under 30 minuter med bil. Vi gjorde enbart terrängträningar, inga sprinter alltså. För mig passade det nog bra, jag har ju aldrig orienterat i Ungern. Sprinter brukar vara någorlunda likadana på alla ställen men skogstyper kan variera otroligt mycket från land till land. Jag har nog kollat gamla kartor, GPS, GoPro och liknande, men visst är det annorlunda att orientera där själv. Hur som helst, var jag riktigt ivrig att få orientera i de ungerska skogarna.
I början av lägret gjorde vi en massa bra träningar. Mest var det lugna träningar som gällde, men några hårdare intervaller och stafetträningar rymdes också med. Jag var med på alla träningar som erbjöds, just för att bli bekant med terrängen. På en av träningar fick jag orientera med en före-detta-topporienterare, vilket jag verkligen uppskattar. Jag fick verkligen många tankar och lärde mig massor. En del av träningar var i grannområden till JWOC-tävlingar, så man fick nog något slags bild på hur det kommer att se ut där. Om jag ska ge något tips åt någon, eller mig själv, om terräng där ska jag säga att man ska kolla kompass och alltid ha ett plan. Men det gäller ju alltid :D
Lite om de sista uttagningstävlingar då. På lördag sprang vi en medeldistans. Terrängen var svår. Nästan som en labyrint på vissa ställen. För mig gick tävlingen dåligt. Jag gjorde två megabommar och därtill några mindre. Löpningen flöt däremot på hur bra som helst och det är jag glad för! Trots att tävlingen gick som den gick, orkade jag inte var arg alltför länge. Jag hade massa grejer som jag gjorde bra trots allt. Jag försökte ta med mig de till söndagen och börja fokusera på morgondagens lopp. Den allra sista uttagningstävlingen var en långdistans i en annan typ av terräng. Terrängen var öppen och det gällde nog att hålla riktningen. Egentliga vägval fanns inte, man skulle bara springa så rakt som möjligt. Jag lyckades med orienteringen ganska bra, bortsett från en miss på nästan 2 minuter. Det var i slutet av banan och jag hade helt enkelt för bråttom till mål. Jag orkade inte orientera så noggrant som man borde ha gjort utan bara sprang iväg från kontrollen. Jag for på fel sida av en buske. Det som var bra med detta misstag var att jag faktiskt stannade och tog fast mig på kartan. Därifrån gick det sen ganska smidigt till kontrollen. Annars orienterade jag, som sagt, helt okej. Jag var nog riktigt osäker och därför långsam på vissa ställen, men jag vågade ta den tid jag behövde för orienteringen. Resultatmässigt gick det överraskande bra. Jag vann, dock bara 8 sekunder (på den 10,4km långa banan!!) före Veera.
Ett lyckat och varmt läger kan man säga. Det var nämligen över 30 grader nästan alla dagar. Vissa upplever väl värmet som väldigt jobbigt, men mig påverkar det inte så hemskt mycket. Inte denna gång i alla fall. Bara man dricker tillräckligt hjälper det redan mycket. Jag ser verkligen framemot att fara tillbaka till Ungern om tre veckor då JWOC (jag blev alltså uttagen) arrangeras.
// Vähän myöhässä kirjoittelen Unkarin leiristä (ainakin tämän lupaamani suomenkielisen version :D ), mutta kun kerran lupasin, niin kirjoitan kyllä. Unkarin leiri oli siis nuorten MM-kisoihin (JWOC) valmistava leiri, ja leirin loppupuolella juoksimme myös kaksi viimeistä katsastuskisaa juurikin JWOC:iin. Satu oli myös Unkarissa leirillä ja kisoissa, tosin eri porukan kanssa kuin minä. Matkustimme Unkariin lakkiaisia seuranneena tiistaina. Ylioppilasjuhlistani en jaksa sen kummempia tarinoida, hieno päivä hienojen kolmen lukiovuoden päätteeksi.
Lensimme Budapestiin iltapäivällä, joten matkustin Helsinkiin vasta aamusta. Perillä Budapestissa meitä odotti vielä reilu puolentoista tunnin automatka helteessä. Yövyimme pienehkössä kaupungissa nimeltä Kiskunhalas. Kaupunki oli oikein mukava ja sopivan ajomatkan päässä kaikista harjoitusmaastoistamme. Juoksimme leirillä vain maastossa, mikä sopi minulle varsin hyvin. En ole koskaan ennen suunnistanut Unkarissa, joten maastotyypin haltuunotto lienee haastavampaa juuri metsissä, sprintit ovat kuitenkin lähempänä toisiaan maasta toiseen. Olin tietysti katsellut vanhoja karttoja, GPS, GoPro ja muutoin yrittänyt tutustua maastoihin, mutta onhan se eri asia itse juosta niissä. Joka tapauksessa odotin innolla pääseväni suunnistamaan Unkariin.
Ensimmäiset leiripäivät kuluivat mukavasti monia eri maastoja kolutessa. Me suunnistimme oikeastaan kahdessa erilaisessa maastotyypissä: toinen oli kokonaan avointa ja toinen puskien täpläämää. Yhteistä molemmille maastotyypeille oli kuitenkin tasaisuus, 2 metrin käyräväli sai vaasalaisen tuntemaan olonsa kotoisaksi ;) Enimmäkseen reenaaminen oli rauhallista maastotyypin haltuunottamista, mutta muutama kovempi intervalliharjoitus mahtui myös mukaan. Yhden harjoituksen sain juosta erään entisen huippusuunnistajan kanssa, mistä olen tietysti tosi kiitollinen. Opin paljon omasta tekemisestäni ja Unkarin maastoista leirin aikana.
Pari sanaa katsastuskisoista vielä. Lauantaina juoksimme keskimatkan kisan teknisessä maastossa. Minulla oli hyvä juoksupäivä, mutta valitettavasti se ei riitä. Tein kaksi megapummia ja paljon turhaa kaartelua. Oli minulla hyviäkin välejä, mutta 10 minuutin virheillä ei voi olla kovin tyytyväinen. Sunnuntain pitkä matka juostiin paljon avoimemmassa maastossa, suunnassa kulku oli tärkeää. Juoksin kohtuullisen juoksun, loppuradasta tein 2 minuutin virheen, mikä harmittaa, mutta muuten juoksin hallitusti. Välillä jouduin hidastamaan ja jopa seisomaan, mutta onneksi maltoin. Edellisen päivän hyvä kulku oli kadonnut kuin tuhka tuuleen, mutta en minä mitään kovaa kulkua odottanutkaan: olinhan juossut alkuviikosta kaikki meille tarjotut suunnistusharjoitukset. Tuloksellisesti pitkä matka meni yllättävän hyvi, voitin. Onnistuimme Veeran kanssa saamaan 8 sekuntia eroa 10,4km pitkällä radalla.
Onnistunut ja lämmin leiri takanapäin. Lähes joka päivä mittari kävi 30 asteessa. Voisi ajatella, että tuossa lämmössä juokseminen on tuskaa, mutta kyllä siitä selviää, kunhan muistaa juoda tarpeeksi. Loppuun voisin vielä mainita, että minut valittiin JWOC:iin :) JWOC kisaillaan Unkarissa heinäkuun puolivälin tienoilla.
 |
| Kommer verkligen sakna Vörå, tack alla! // Tulen todellakin kaipaamaan Vöyriä, kiitos kaikille! |
Vi reste till Budapest på eftermiddag, vilket betydde att jag for ner till Helsingfors först på morgonen. Framme i Budapest var vi vid sextiden och efter flyget hade vi ännu en 1,5 timmars bilresa kvar. Vi bodde i en mysig stad kallad Kiskunhalas. Nästan alla träningar var riktigt nära, under 30 minuter med bil. Vi gjorde enbart terrängträningar, inga sprinter alltså. För mig passade det nog bra, jag har ju aldrig orienterat i Ungern. Sprinter brukar vara någorlunda likadana på alla ställen men skogstyper kan variera otroligt mycket från land till land. Jag har nog kollat gamla kartor, GPS, GoPro och liknande, men visst är det annorlunda att orientera där själv. Hur som helst, var jag riktigt ivrig att få orientera i de ungerska skogarna.
I början av lägret gjorde vi en massa bra träningar. Mest var det lugna träningar som gällde, men några hårdare intervaller och stafetträningar rymdes också med. Jag var med på alla träningar som erbjöds, just för att bli bekant med terrängen. På en av träningar fick jag orientera med en före-detta-topporienterare, vilket jag verkligen uppskattar. Jag fick verkligen många tankar och lärde mig massor. En del av träningar var i grannområden till JWOC-tävlingar, så man fick nog något slags bild på hur det kommer att se ut där. Om jag ska ge något tips åt någon, eller mig själv, om terräng där ska jag säga att man ska kolla kompass och alltid ha ett plan. Men det gäller ju alltid :D
 |
| Bästa rumskompis också denna gång // Tälläkin kertaa sain parhaan huonekaverin |
Lite om de sista uttagningstävlingar då. På lördag sprang vi en medeldistans. Terrängen var svår. Nästan som en labyrint på vissa ställen. För mig gick tävlingen dåligt. Jag gjorde två megabommar och därtill några mindre. Löpningen flöt däremot på hur bra som helst och det är jag glad för! Trots att tävlingen gick som den gick, orkade jag inte var arg alltför länge. Jag hade massa grejer som jag gjorde bra trots allt. Jag försökte ta med mig de till söndagen och börja fokusera på morgondagens lopp. Den allra sista uttagningstävlingen var en långdistans i en annan typ av terräng. Terrängen var öppen och det gällde nog att hålla riktningen. Egentliga vägval fanns inte, man skulle bara springa så rakt som möjligt. Jag lyckades med orienteringen ganska bra, bortsett från en miss på nästan 2 minuter. Det var i slutet av banan och jag hade helt enkelt för bråttom till mål. Jag orkade inte orientera så noggrant som man borde ha gjort utan bara sprang iväg från kontrollen. Jag for på fel sida av en buske. Det som var bra med detta misstag var att jag faktiskt stannade och tog fast mig på kartan. Därifrån gick det sen ganska smidigt till kontrollen. Annars orienterade jag, som sagt, helt okej. Jag var nog riktigt osäker och därför långsam på vissa ställen, men jag vågade ta den tid jag behövde för orienteringen. Resultatmässigt gick det överraskande bra. Jag vann, dock bara 8 sekunder (på den 10,4km långa banan!!) före Veera.
 |
| Ett megamisstag från medeldistans // Yksi keskimatkan megapummeista |
 |
| En del av långdistans, största misstag i detta lopp till 19 // Osa pitkän matkan kisasta, rastille 19 radan suurin virhe |
Lensimme Budapestiin iltapäivällä, joten matkustin Helsinkiin vasta aamusta. Perillä Budapestissa meitä odotti vielä reilu puolentoista tunnin automatka helteessä. Yövyimme pienehkössä kaupungissa nimeltä Kiskunhalas. Kaupunki oli oikein mukava ja sopivan ajomatkan päässä kaikista harjoitusmaastoistamme. Juoksimme leirillä vain maastossa, mikä sopi minulle varsin hyvin. En ole koskaan ennen suunnistanut Unkarissa, joten maastotyypin haltuunotto lienee haastavampaa juuri metsissä, sprintit ovat kuitenkin lähempänä toisiaan maasta toiseen. Olin tietysti katsellut vanhoja karttoja, GPS, GoPro ja muutoin yrittänyt tutustua maastoihin, mutta onhan se eri asia itse juosta niissä. Joka tapauksessa odotin innolla pääseväni suunnistamaan Unkariin.
Ensimmäiset leiripäivät kuluivat mukavasti monia eri maastoja kolutessa. Me suunnistimme oikeastaan kahdessa erilaisessa maastotyypissä: toinen oli kokonaan avointa ja toinen puskien täpläämää. Yhteistä molemmille maastotyypeille oli kuitenkin tasaisuus, 2 metrin käyräväli sai vaasalaisen tuntemaan olonsa kotoisaksi ;) Enimmäkseen reenaaminen oli rauhallista maastotyypin haltuunottamista, mutta muutama kovempi intervalliharjoitus mahtui myös mukaan. Yhden harjoituksen sain juosta erään entisen huippusuunnistajan kanssa, mistä olen tietysti tosi kiitollinen. Opin paljon omasta tekemisestäni ja Unkarin maastoista leirin aikana.
Pari sanaa katsastuskisoista vielä. Lauantaina juoksimme keskimatkan kisan teknisessä maastossa. Minulla oli hyvä juoksupäivä, mutta valitettavasti se ei riitä. Tein kaksi megapummia ja paljon turhaa kaartelua. Oli minulla hyviäkin välejä, mutta 10 minuutin virheillä ei voi olla kovin tyytyväinen. Sunnuntain pitkä matka juostiin paljon avoimemmassa maastossa, suunnassa kulku oli tärkeää. Juoksin kohtuullisen juoksun, loppuradasta tein 2 minuutin virheen, mikä harmittaa, mutta muuten juoksin hallitusti. Välillä jouduin hidastamaan ja jopa seisomaan, mutta onneksi maltoin. Edellisen päivän hyvä kulku oli kadonnut kuin tuhka tuuleen, mutta en minä mitään kovaa kulkua odottanutkaan: olinhan juossut alkuviikosta kaikki meille tarjotut suunnistusharjoitukset. Tuloksellisesti pitkä matka meni yllättävän hyvi, voitin. Onnistuimme Veeran kanssa saamaan 8 sekuntia eroa 10,4km pitkällä radalla.
Onnistunut ja lämmin leiri takanapäin. Lähes joka päivä mittari kävi 30 asteessa. Voisi ajatella, että tuossa lämmössä juokseminen on tuskaa, mutta kyllä siitä selviää, kunhan muistaa juoda tarpeeksi. Loppuun voisin vielä mainita, että minut valittiin JWOC:iin :) JWOC kisaillaan Unkarissa heinäkuun puolivälin tienoilla.
Kommentit
Lähetä kommentti